Kontraster
Förra året den tredje advent kan jag se via appen ”timehop” att jag var ute på en gnistrande vinterpromenad. Riktigt så var det inte idag. Gnistrade gjorde det definitivt inte ute, däremot duggregnade det väldigt o-mysigt. Som väl var så väntade regnet med att falla tills halva cykelturen var gjord, annars hade jag kanske stannat inomhus.
45 minuter på cykel i lera gör dagen bättre, trots regn. Vi ägnade oss också åt att slå in paket som ska vidare till barn som inte får några annars. Det finns en privatperson i Åkersberga som hjälper familjer som har det tufft och barn som inte ens har några familjer att få hitta något paket i strumpan, eller i bästa fall under granen på julafton. Hon berättade när vi lämnade våra paket att det i flera fall är fosterhemsplacerade barn det gäller och också ensamkommande flyktingbarn.
Jag hoppas att vi lyckades träffa rätt med innehållet i paketen. Vi kraftsamlade på en flicka i storlek 134 och en pojke som gillade fotboll i 8-årsåldern. Det var lätt att prata med egna barnen om överflöd och raka motsatsen. Igår klädde vi gran och åt en mini-julmiddag med åtminstone tre barn hemma. Kurade upp mig i soffan på eftermiddagen med en kopp kaffe och en lussekatt och läste DN i paddan. Det första som syns är ett flyktingläger i de libanesiska bergen där syrianska flyktingar fryser och saknar mat. Vi har det ofattbart bra på alla sätt och vis. Vi pratade här hemma om hur vi ska kunna bidra på något sätt och kom överens om att vi ska ta kontakt med soc här på orten och höra efter. Kanske någon behöver en stödfamilj eller en god man?
Svärfar kom till Sverige i september 1944 från Estland och skrev såhär när jag delat en länk till Expressen där Fredrik Virtanen skrivit om varför demonstrationen för flyktingar i går var viktig. Jag delade länken med kommentaren att det skulle ha kunnat vara Tiit det handlade om.
”Tack Agda och Micke! Så är det – men borde inte vara! Mina tankar går till mina föräldrar. De gav mig/oss förutsättningar att fortsätta leva ett fritt liv. De lämnade allt för att fly sitt älskade hemland Estland och över till Sverige som då, i september 1944, varmt tog emot oss! Ingen människa, oavsett hudfärg, flyr frivilligt sitt fosterland och lämnar allt man äger och har! Det är en katastrof orsakad av omvärldens våld, som borde vara värd all förståelse, medkänsla och villighet att hjälpa och stötta! Något som vi upplevde och jag minns med värme. Tyvärr är det inte så på alla håll idag … Därför är demonstrationen viktig!”
Ja, det är kontrasternas dag idag. Jag väljer att tänka att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.