Show MenuHide Menu

Category Archives: förskola

Landslagsbloggen

12 februari, 2017

Ibland bloggar jag på Ateas Landslagsblogg – senast för ett par dagar sedan för att sammanfatta #ateabett 2017. Ett fantastiskt event som vi är stolta och glada över att ha genomfört med fin feedback från våra kunder och partners.

Du kan läsa inlägget här.

Bilden på kristallkronan vid välkomstminglet på S:t Ermin’s får symbolisera den härliga atmosfär som ramade in hela resan till London. Jag hoppas och tror att de som var med lärde sig massor, fick nya idéer och knöt kontakter som de kommer att ha nytta och glädje av i sitt jobb. Nu börjar arbetet med att göra ett ännu bättre #ateabett 2018.

rekrytera mera!

3 december, 2015

FIMG_0882ör några dagar sedan mötte jag förskolechefer i en mellansvensk kommun som vi jobbat tillsammans med sedan i våras. Vi har bl.a tittat på sociala medier ur många perspektiv och jag blev glad över att höra några av dem berätta för oss och sina kollegor hur de använder instagram för att synliggöra sin verksamhet och göra den publik.

Jag är verkligen helt övertygad om att om de som jobbar i förskola och skola gör skolan transparent så får man fler nyfikna frågor än ifrågasättande frågor från föräldrar, släkt och vänner. En av förskolecheferna berättade att de använder instagram som ett rekryteringsverktyg och menar att det är ett sätt att visa för kandidater hur de jobbar. De har fått flera sökande till sina tjänster som hittat just hennes förskolor på instagram. Ett innovativt sätt att hitta nya medarbetare för att kunna bredda sitt urval. Att rekrytera rätt medarbetare är ju en konst, och hon menade att det går åt väldigt lite resurser för att på det sättet attrahera flera sökande.

Och vad tycker föräldrarna då?

Jo – de tillhör ju den ålderskategori som är aktiva på instagram och många uppskattar att få se vad deras telningar gör på dagarna. De allra flesta förskolor som använder instagram gör det utan att barnen kan identifieras och själv tror jag att det är ett bra sätt att starta på. En gissning är att rädslan kring att barn får synas i sociala medier på officiella konton kommer att släppa så småningom. Självklart måste skola/förskola kunna garantera att barn och elever med skyddade personuppgifter inte publiceras på något sätt som kan röja deras identitet. Jag får ofta frågor kring vad man får publicera på webben och vill du läsa mer om det kan du göra det på Datainspektionens webbplats eller i ett par år gammalt inlägg av Joakim Jardenberg – ”Får jag fotografera dig naken?” Aktuellt just nu är en text om fotografering och publicering av bilder tagna på förskolans luciatåg. Det kan du hitta här.

Jag tycker det är roligt att följa skolor och förskolors konton på instagram och facebook. Gå loss på sökfunktionen och leta efter ”förskola” så hittar du några fina exempel på förskolor och avdelningar som gärna visar vad och hur de bedriver sin verksamhet.

Det är läge att börja kika efter snapchat-stories också, för dit har jag inte hunnit än och är själv inte särskilt vass på den tjänsten. Återkommer om det :).

 

Barn och sociala medier

3 november, 2013

I onsdags pratade jag om små barn och sociala medier på NETT (Norrtälje Erövrar Teknologiskt Tänkande) för förskolepedagoger. NETT har i år en dag för grund- och gymnasiepedagoger samt en dag för förskolepedagoger. Ett fenomenalt innehåll med imponerande variation.

Ämnet ligger mig varmt om hjärtat och fascinerar mig mycket. Jag har en dotter på 11 år som rör sig rätt så obehindrat i olika sociala forum på webben. Hon instagrammar och bloggar och följer andras aktiviteter där och på youtube. Än så länge tycker hon att det är roligt att jag följer henne på instagram, läser hennes blogg, kommenterar och hon visar gärna vilka bloggar hon gillar och vilka kanaler hon prenumererar på på youtube. Jag gissar att det kommer att gå över, men jag tar alla chanser jag får att lära mig mer om vad som händer i hennes värld.

Det började för ett par, tre år sedan när hon började titta på bolibompa på SVT-play och hängde en del på Panfu. Senare var det Moviestar Planet som lockade mer och för att hänga med i svängarna skaffade jag mig en egen liten figur som jag döpte till MiniMärta. Det är intressant att fundera över och analysera vad som gör att kidsen vill ägna tid och spendera pengar på vissa sociala sajter. Element av spelifiering förekommer för att motivera barnen att spela mera och spendera mer tid på sajten. Det kan bli riktigt dyrt om man ska ha råd med snyggaste kläderna och kunna ha riktigt många vänner. För att inte tala om hur många ”Starcoins” det kostar att inreda sitt rum, köpa ”boonies” (som är husdjur) och kunna ”levla” för att få högre status i kompiskretsen. Starcoins kan man bl.a. få tillgång till genom att köpa ett VIP-medlemskap, göra animerade filmer och titta på andras filmer. Här har jag klippt in en bild på hur det kan se ut på MSP.

intro mspStatens medieråd har gett ut en rapport ”Ungar och medier” – där det finns mycket godis att läsa för den som är nyfiken på barns och ungdomars medievanor. Du kan hitta den här.

Det framgår bl.a. att flickors och pojkars liv på webben ser rätt olika ut och det märker jag hemma också. Sonen som är 9 år spelar gärna spel istället. Minecraft är en favorit och han spelar också på spelo.se och spela.se. Intressant är att det finns en egen kategori av spel för flickor där de kan fixa drömdejten, ha en nagelstudio, välja kläder och lägga make up. Själv blir jag lite illamående och är glad att jag vet om att det är på det sättet så att jag kan prata med mina barn om det.

Sonen säger att jag är för dålig på Minecraft för att få spela tillsammans med honom och att jag behöver bli väldigt mycket skickligare för att det ska komma på tal. Det är tveksamt om det kommer att hända för jag har verkligen inte fångats in av spelet. Personligen tycker jag att det är fult och förstår inte poängen, även om jag gärna skulle vilja. Han däremot gillar det skarpt och pratar med andra (som jag inte vet vilka de är) på Skype för att lösa problem tillsammans. Det finns en hel del lärare som utnyttjar Minecraft för att motivera elever och använder det för ett nytt slags lärande. I en facebookgrupp (Minecraft Education i Norrtälje) diskuteras hur det går att göra bättre och bättre ur ett lärandeperspektiv. Och man behöver alls inte bo i Norrtälje för att delta där :).

Ett annat fascinerande fenomen är de unga ”youtubers” som fångar barn och ungdomar och helt ogenerat (och mycket listigt) marknadsför stora producenters varor. Miss Lissibell är ett exempel på hur det kan gå till. Lisa Jonsson går i sjätte klass och har producerat sina youtube-filmer i ett par, tre år vid det här laget. Hon har 1164 klipp på sin youtubekanal, bloggar, twittrar och instagrammar förstås också.  Hon är mycket skicklig för att vara 12 år gammal och har 50 – 60 000 views på sina klipp. Hon lägger ut minst ett och i bland flera på en dag. Jag för gärna diskussionen med dottern om vilket syfte Lisa har med sina filmer och vad det är som fångar så många tittare.

Här kan du se ett exempel på vad Miss Lissibell bjuder på.

Min poäng är att för att vi ska kunna möta elever och barn på de arenor och i de forum där de befinner sig så måste vi som vuxna också vara där för att förstå vad som händer. Det går inte att vara överallt, men vi måste göra nedslag här och där. Det är ganska lätt när barnen är små eftersom de ofta tycker att det är roligt att dela med sig. Jag brukar få hålla i mig i bland för att inte verka för kritisk och fördömande eftersom jag misstänker att mina barn då skulle stänga diskussionen utan pardon.

Det här var bara några få exempel på ställen som barn hänger på och det finns såklart många fler. Om du inte har egna barn så hugg tag i grannens eller kompisens och mjölka dem på så mycket information du kan ;). För dig som jobbar i skolan är det ju enkelt. Var nyfiken, använd eleverna och låt dem berätta och visa hur de umgås på webben. Det är väl investerad tid.

I dom korta människornas värld

27 oktober, 2013

P__bes_k_p__f_rskola_i_Upplands_Bro._Snart_bloggar_de_ocks___Den här fina bilden hittade jag på en förskola i Upplands Bro tidigare i veckan och oj, vilket drag det har varit på förskolecheferna den senaste tiden! Jag har haft förmånen att få prata med flera olika verksamhetschefer och förskolechefer med anledning av utbildningsinsatser för pedagoger och cheferna själva. Det händer så mycket i ”de korta människornas värld” och det glädjer mig.

Själv är jag inte förskollärare, men det var inte så väldigt länge sedan mina egna barn gick på Äppellundens förskola som både de och jag gillade skarpt. Att de tyckte om sin förskola var lätt att märka, men för att vara helt uppriktig så visste jag väldigt lite om vad de gjorde om dagarna. Jo, jag visste när de skulle gå på utflykt, för då skulle de ha matsäck i ryggan, men det var lite knepigt att få dem att berätta om vad de har varit med om när de var så där 3-4 år.

En av mina stora inspiratörer är Kia Kilpinen som jobbar på förskolan Körsbäret i Norrtälje. Hon och hennes kollegor bloggar för att visa upp vad barnen gör, och kopplar aktiviteterna till läroplanen på ett alldeles grymt sätt. För det är ju precis lika viktigt som i skolan att inte ha tekniken som utgångspunkt, utan att utgå från läroplanen och se hur tekniken kan stärka lärandet.

På Körsbäret ser pedagogerna möjligheter med ny teknik och använder den där det passar väl in. Jag tycker det är viktigt att betona att lärplattan inte används på bekostnad av annat praktiskt skapande med färg och form – den är ett komplement.  Här finns Körsbärets blogg som heter ”Med barnet i fokus”. Extra kul är ju att Kia finns med i vårt seminarieprogram på vår BETT-resa där vi lägger lite extra fokus på förskola i år. De förskolechefer jag har träffat är av den där sorten som är nyfikna, låter sin personal prova alternativa arbetssätt och uppmuntrar alla försök. Och faktiskt inser att den personal som jobbar i förskolans värld är olika. Det finns de som röjer runt i apparna och glatt prövar sig fram, och så finns det de som tror att den där knappen som gör att det sprängs en bomb om man råkar trycka på den finns kvar.  För att få med pedagogerna på tåget så behöver de flesta träna och uppmuntras att prova. Jag har hört chefer som sagt att ”Det går väl inte att tvinga någon att använda lärplattor i verksamheten.” Då kunde jag inte hålla mig, utan stack ut hakan och frågade om det var ok att tycka att man inte ville måla med vattenfärg?

I tillägg till de saker som barnen aktivt deltar i kan tekniken förstås också bidra till ett förenklat och förbättrat sätt att dokumentera barnens lärande. Det ger häftiga möjligheter att fånga barnens lärandeaktiviteter och kunna både reflektera kring dem som pedagog, och kunna visa föräldrar hur barn utvecklas. Och precis som i skolan behöver man vara noga med var man sparar dokumentation och på vilket sätt man lagrar den när det handlar om personuppgifter. Det är många som undrar över just detta, och jag tror att jag är en lösning på spåret om förskolan eller skolan inte har någon plattform att lägga dokunentationen i som möter datainspektionens krav. När jag har kollat upp att det funkar med de krav som ställs så tänker jag förstås berätta det just här :).

Nästa vecka blir det mera förskola. Då är det NETT i Norrtälje och förskolan har en helt egen dag. Då får jag prata om vad ”Små barns liv på webben” och hälsar Norrtäljes förskolepersonal välkomna att lyssna och fundera kring det.