Show MenuHide Menu

Tag: lära

utbilda och utbildas

7 september, 2016

Sitter på utbildning i projektledning. Det finns mycket jag skulle kunna säga om en tredagarsutbildning som i stora delar är en jättelång föreläsning. Vid några tillfällen får vi jobba casebaserat och applicera teorier i praktiska fall. Det gillar jag.

Det skrivs på papper och delas ut lappar i parti och minut. I morse skulle vi utvärdera lite grand och jag föreslog en digital samarbetsyta. En som vi kunde skriva i allihop och ha kvar tankar och slutsatser i efteråt. Gav förslag på en Padlet eller en OneNote-bok som exempel.

Det kanske kursledarna skulle tänka på till nästa kurs.

Tänk om de hade sagt ”Vilken praktisk lösning – hur går det till?” och ”Skulle du kunna visa eller hjälpa till att skapa en, för vi vet inte riktigt hur det går till.”

Det hade jag förstås gärna gjort, men i stället meddelade de att de inte hade de rätta tekniska lösningarna på plats.

Jag inser att jag inte lyckades förklara vitsen tillräckligt väl för att de skulle känna att det var tillräckligt angeläget, men för att det ska bli några förändrade arbetssätt behöver det nog ändå finnas lite nyfikenhet också.

Det gjorde det inte.

Jag hoppas att jag är mer intresserad av mina kursdeltagares förslag och önskemål än vad de är.

tere!

29 mars, 2016
Alexander Nevskij-katedralen på Domberget i Tallinn

Alexander Nevskij-katedralen på Domberget i Tallinn

Tere betyder ”hej” på estniska och det har jag fått använda några gånger under påskhelgen. Jag lyckades hålla överraskningen hemlig jättelänge, nästan ända fram till vi skulle åka. Micke fyllde år och jag bokade en tur till Tallinn för att vi skulle få uppleva släkthistoria och njuta av några dagars ledigt tillsammans.

Vi tog en taxi till Pöllu 77 i Nömme för att hälsa på det gamla huset där Mickes pappa, Tiit, levde sina första sex år. Huset såg inte alls så gammalt ut längre och när vi stod där och kikade kom en snickare ut genom dörren. Snickaren visade sig vara ägaren och välkomnade oss in för att se hur det såg ut nu för tiden. Vi var uppe på andra våningen i Tiits gamla rum och vi gick också ner för trappan till källaren som under andra världskriget tjänade som skyddsrum när bomberna föll över Tallinn. I september 1944 flydde familjen till Sverige över Östersjön, det har jag skrivit lite om i ett annat inlägg. När vi lämnade hamnen i Tallinn kunde vi se skogspartiet där båten med familjen Tamme ombord började sin färd mot Sverige och Sandhamn.

Många stannade kvar i Estland – en del för att de inte kunde fly och en del för att de inte ville. Jag hade med hjälp av Mickes syster Maria och Facebook lyckats leta rätt på Virge som är en… ja,brylling till Micke, kanske? Virge mötte upp på en restaurang med sin femåriga son Lennart, mamma Sigrid och särbo Een. Vi hade en kul kväll tillsammans på lite säregen engelska.

Vi har strosat i gamla stan i Tallin, hälsat den första vårsolen välkommen och haft fina påskdagar. Och jag är sjukt nöjd över att ha kunnat hålla planerna hemliga så länge 🙂

mindset vs. statistik

17 maj, 2015
Matematisk statistik - Kerstin Vännman

Matematisk statistik – Kerstin Vännman

För ungefär 20 år sen, i maj, ägnade jag mig åt att läsa statistik vid Karlstad Universitet, som då ”bara” var en högskola. Jag bodde i lägenhet på Ulvsbygatan och hade en finfin balkong att fånga vårens solstrålar på medan jag löste statistikmysterier. Jag minns att det var varmt och skönt och det var rätt så svårt att hålla näsan i boken istället för upp mot solen. Jag körde tentan med buller och bång och fick sota för det under sommaren och fram till hösten när omtentan gick.

Prokrastinering i sin finaste form.

Nu är det maj igen och det är 9 grader ute och spöregn. Ungefär som de senaste två veckorna. Nu slukar jag Carol Dwecks ”Mindset – du blir vad du tänker” och det är betydligt svårare att skylla på vädret. Dessutom är det väldigt mycket mer intressant än Vännmans ”Matematisk statistik”. Annan typ av distraktion i form av små notiser från Twitter, Snap och Messenger har tillkommit och gör sitt bästa för att kvadda fokus, men det är en helt annan historia.

Slutsatsen måste ändå få bli att det är lättare att insupa klokskaper när innehållet är fängslande och när det är kallt och spöregn ute.

maxad lördag

9 maj, 2015

Egentligen ligger ett inlägg med ett annat tema och gror, men det får vänta lite till. Har haft det stora nöjet att njuta av Calles fotbollsmatch i S:t Erikscupen mot Djursholm på förmiddagen och Mayas dansshow på eftermiddagen som en grand final på terminens showdans på Danshuset i Åkersberga.

Just fotbollsmatcherna är liiite mer frekventa än dansshowerna, men det gick bra att få med både och i dag. Extra roligt var att pappa med fru kunde vara med att titta. Det är roligt att se att träning ger resultat och jag tillhör de som tror att övning betyder mer än talang. Med det inte sagt att ungarna saknar talang, men jag ser ju hur deras passion och engagemang gör att de utvecklas och blir bättre och bättre. Om du är nyfiken på det där med fixed vs. growth mindset så är det spännande att läsa Carol Dweck, (The New Psychology of Success) eller kanske Daniel Coyle (The Talent Code) på temat.

Att få kila emellan med en springtur i vårgrönska och ett yogapass efter det innan middag satt helt rätt. Det är så vackert ute så att det gör ont i kroppen. Lite mer definierat lär det göra ont i kroppen i morgon när träningsvärken ger sig till känna. Försökte mig på den avancerade nivån på yogapasset idag, men det var faktiskt lite väl optimistiskt. Nej, jag kan inte stå i brygga med det ena benet i luften i 40 sekunder. Än. Kanske när jag övat i typ ett par hundra år till ;)? Skönt är det i alla fall och varje gång jag yogar så undrar jag varför jag inte gör det varje dag.

Avslutar dagen med grillad värmlandsälg, kantarellstuvning, mangosalsa och jordärtskockspuré. Den älgen hade inte dött i onödan.

IMG_5597

ÅBK Blå – Djursholm P04

Danshusets dansshow -hela ensemblen tar emot applåder och hurrarop.

Danshusets dansshow -hela ensemblen tar emot applåder och hurrarop.

framåt med tillbakablick

8 december, 2014

Kan_inte_klaga_p__dagens_kontor_och_inte_heller_dagens_s_llskap____ateaskolaFörra veckan var en formidabel nostalgitripp. Under senare delen av veckan träffades alla Ateaner som jobbar med skola på Utö, av alla ställen, för internt arbete och massor av skoj.

Utö betyder mycket för mig och det beror bl.a. på att jag som lärare på Fribergaskolan i Danderyd var tredje år hade fältstudier med 150 elever i september. Inte bara jag – mina kollegor i arbetslaget bidrog med svenska, historia, geografi och bild. Jag höll till vid Rävstavik där vi kokade tång på triangakök och konstaterade att det finns klorofyll i blåstång och att tången var barnkammare till många djurarter. Vi gick spökpromenad och skrämdes vid likboden och studerade hällar och bergarter. När jag var mammaledig släpade jag ut Maya, 2 månader ut till Utö för att få vara med när mina åttor var där.

Dessutom gifte sig en av mina bästa vänner 1999 på Utö och jag var tärna. En hejdundrande fest var det, det kan jag lova, för jag var sist i säng.

Min nostalgitripp resulterade i att jag släpade ut kollegan Sandra på en springtur ut till klipporna i Rävstavik, tidigt på morgonen, innan det hunnit bli riktigt ljust. När vi kom ut till havet var det åtminstone tillräckligt ljust för att uppleva den alldeles sagolika utsikten och pannlampan kunde vila på hemvägen. Ingen lång springtur – mer short’nsweet, men tillräckligt för att frukosten med Utö-våfflor skulle smaka finfint.

Skärgård är skärgård och där trivs jag ju som fisk i vatten.

I fredags firade Fribergaskolan 50 år och jag fick komma dit som gäst. En härlig fest där fina före detta kollegor var på plats. De som fortfarande jobbade kvar, de som gått i pension och några som jag, som gått vidare till nya jobb. Personalomsättningen är låg på Friberga och det finns faktiskt ett par lärare som jobbat hela sin karriär där och snart går i pension. Jag tycker att jag med mina 12 år på samma ställe var där väldigt länge. Jag tror ändå att det är utvecklande att röra lite på sig och det skulle förvåna mig om jag är kvar på en arbetsplats i 12 år igen.

Den där nostalgiveckan gjorde nog att jag ännu mer blickar framåt och är glad och tacksam för ”gamla” erfarenheter och före detta kollegor som jag lärt mig mycket av. Det där med att lära och vara nyfiken på nya grejer är väl någon slags besatthet hos mig och lite kan jag sakna att inte vara inskriven på universitetet just nu. Det kan hända att jag ändrar på det nästa termin, vi får se.

Läslördag

1 februari, 2014

20140201-155516.jpg
När kroppen är virusangripen lockar skridskoisarna förgäves. Ägnar mig åt att läsa under en filt i soffan istället, med en tekopp i högsta hugg. Hoppar mellan ”Delat ledarskap” inför rektorsinternat och ”The Talent Code” som syrran (som är rektor för montessoriskolan Lyse i Oslo) tipsat om. Det kunde vara värre med andra ord, och jag är glad för att jag klarade mig förbi Londonveckan innan jag däckade. Mer om London kommer nog i ett annat inlägg.
Ser fram emot rektorsinternatet som helt plötsligt har öppnat upp för samarbete mellan kollegor, precis som det borde ha varit under alla tre åren. Jag är glad över att få jobba med kloka, trevliga och roliga Sara och Pernilla som inte bangar för delade dokument i molnet, chattar och/eller onlinemöten. Och när tekniken trasslar kör vi ett helt vanligt telefonmöte.

”Flexibilitet är början till kaos” var det någon som sa till mig, med glimten i ögat, för länge sedan. I så fall tar vi både flexibilitet och kaos till en högre nivå i vår basgrupp. Med ett gapskratt dessutom.