Show MenuHide Menu

Category Archives: skola

Min första julavslutning

8 december, 2013

Ms_klass_har_skapat_Margretelunds_slott_i_pepparkaksdeg___t_vlar_p__V_xtf_rs_ljningen__kersberga_i_morgon._Titta_en_extra_g_ng__och_r_sta_g_rna__om_du_har_v_garna_f_rbi_Tänk, det slog mig plötsligt när jag tittade i kalendern och funderade över hur de två kommande veckorna ser ut att jag kan ta SEMESTER fredagen den 20:e december. Alltså den fredagen då mina egna barn har avslutning. Det har jag aldrig tidigare kunnat. Antingen har jag haft en egen klass att ta hand om den dagen, eller också har jag haft en hel skola (eller två) att organisera och genomföra julavslutningar för.

I år varken organiserar eller genomför jag, och tänker ta chansen att delta som förälder och njuta av uppträdanden, jultal och inte behöva ha ansvar för någon annan än mig själv. Coolt.

Jag undrar om jag kommer att sakna den där pirrande känslan i magen och den enorma lättnaden när skolan blir tom på elever. Den där känslan av att kunna andas normalt efter en intensiv termin och ett par veckors upplopp mot mål.

Vi får väl se den 20:e december. Tills dess ska jag öva på att äta lussekatter och dricka glögg.

Bilden som illustrerar inlägget föreställer det vinnande bidraget i Åkersbergas pepparkakshustävling 2013, korat idag på Växtförsäljningen. Det är Mayas klass som designat och tillverkat Margretelunds slott i pepparkaksdeg. Grattis till 5B på Tråsättraskolan med suveräna läraren Yvonne Claesson!

Snö, is och skola

4 december, 2013

RådmansöDet är snöstorm på väg in över Sverige och Upplandskusten. Den kom tidigare förra året. Jag gick en rysning efter ryggraden när jag tänkte på hur det var för precis ett år sedan. Förra vintern var ett inferno av snö, blåst och is och jag var rektor på Rådmansö skola. Den finaste skolan som finns, mitt ute på landet – eller halvvägs till Åland som jag brukar säga med ett leende. Det är många gamla hus som kräver sitt underhåll. Det finns inget kommunalt vatten, utan skolan har en egen brunn. Förra hösten dök det upp bakterier i brunnen, vilket säkert händer i brunnar ibland. Jag trodde att den entreprenör som kommunen upphandlat skulle ta hand om att ta vattenprover, skicka dessa för analys och åtgärda problemet. Jag trodde inte att det var jag som rektor som skulle jaga analyssvar tacka högre makter för att jag har rätt bra koll på kemi så jag kunde tolka analysrapporterna själv. Framförallt trodde jag inte att det var jag som skulle behöva jaga människor som skulle byta UV-lampor och gräva ny brunn. En vattentank som skulle bytas ut då och då behövdes också så att eleverna kunde få mat lagad med friskt vatten hela hösten.

När snön kom trodde jag nog också att de entreprenörer som skulle röja bort snön skulle göra det per automatik. Det gjorde de inte. Det var nämligen en entreprenör och en underentreprenör som var upphandlade. De röjde olika delar av vägen. Vägen ner till skolan är smal. Om vägen ner till skolan inte var fri från snö kom varken personal eller skolbuss fram. Det betydde att jag många gånger var tvungen att ringa till den som satt i plogbilen för att kolla om vägen skulle vara farbar när skolbussen kom. Om den kom så långt vill säga. Ibland satt den fast på vägen. Eller vid sidan av vägen. Det gjorde personalen också ibland, och hjälptes åt att dra loss varandra ur snön.

Is blev det också. Och jag trodde att samma entreprenör som borde tagit hand om brunnen skulle halkbekämpa. På trappor till exempel. Och särskilt vid de trapporna där en av våra elever som var rörelsehindrad behövde komma åt ledstången för att kunna komma in i huset. Det var inte så att de inte visste att behovet fanns. Personalen skottade. Jag skottade. Vi var ute och slog ner istappar för att ingen skulle få dem i skallen. Det gjorde inte entreprenören. Inte ens när vi ringde och felanmälde – gång på gång. Jag fixade sopborstar och snöskyfflar så att vi kunde fixa själva för att ingen skulle halka och slå sig, men det hände ändå. Jag var livrädd för att någon skulle göra illa sig ordentligt och att arbetsmiljöverket skulle knacka på. Rektor har ju ansvar för att det värsta inte händer.

Men, tänker nog du, fanns det ingen annan som kunde ta hand om det där? Jo, visst var vi  många som hjälptes åt. Jättemycket. Men J som var kontorsassistent hade 15 timmar i veckan på kontoret och gjorde definitivt mer än så. A som städade i tillägg till andra uppgifter var ögon, öron och hade det närmsta man kan komma direktlinje till entreprenören.

Det tog så fruktansvärt mycket tid att hantera praktiska frågor som rörde lokaler, lekplatser, snö, is och skolbussar. Det var tid som jag så otroligt gärna hade använt för att utveckla skolan i en lärande kontext.

Den sista dagen på terminen var jag sist ut från skolan och jag var alldeles ensam där. Jag låste dörren, halkade på trappan, ramlade och slog i skallen så att jag tuppade av. Jag hade tidigare på dagen felanmält för att få skolan halkbekämpad och också ringt upprepade gånger till chefen för fastighetsavdelningen på kommunkontoret eftersom jag var så frustrerad över att inget hände.

När jag kvicknat till och klivit in i bilen och körde hemåt i mörkret fick jag erbjudande om ett nytt jobb. Det var alldeles för lätt att tacka ja.

Jag undrar vad jag hade svarat om jag hade känt att jag fick ägna min tid åt elever, personal och åt att driva och utveckla lärande i den finaste skolan i världen.

 

En spark bakut kan vara ett fall framåt

1 december, 2013

Kommer du ihåg för några månader sen när jag var rätt upprörd över diskussionen om pengar och avgifter i skolan? Det var vid ett föräldramöte i ett av mina barns skolor som jag inte kunde hålla tyst när diskussionen om klasskassa kom upp, och jag sa att skolan ska vara avgiftsfri. Den gången handlade det om att vi föräldrar skulle bidra till bl.a. museibesök och klassresa och det förslaget kom från föräldrar och inte läraren själv. Inlägget finns här om du skulle vilja läsa det. Det är det hittills mest lästa och delade inlägget från min blogg och engagerade många fler än jag trodde att det skulle göra.

Alldeles nyligen fick alla vi föräldrar i klassen ett mejl som var så snyggt formulerat. Det stod att klassföräldrarna ville samla in pengar till en julpresent till fröken (som jag för övrigt tycker gör ett fantastiskt jobb med ungarna) och att pengarna kunde sättas in på angivet konto. Det stod också att vi INTE skulle ange vem som satt in pengarna för att ingen skulle behöva veta vem som bidragit och inte.

Jag tror faktiskt att jag väckte en tanke eller två i augusti. Nog tyckte jag att det var rätt obekvämt att kliva fram och vara krånglig, men det känns riktigt bra nu såhär efteråt. Mattias Ronge har skrivit om det där med att låna ut sin röst istället för att prata och jag tar mig friheten att dra en parallell. Han skriver snyggt och viktigt här om vad han menar. Förhoppningsvis kanske mitt blogginlägg som följde efter mötet gjorde någon skillnad på andra håll än just bara i mitt barns klass.

 

Äntligen!

22 oktober, 2013

Efter en seminariedag på universitetet på rektorsprogrammet skuttade jag glatt  mot bilen för att köra hem.

Oj, vadan detta undrar säkert någon, eftersom jag varit rätt så kritisk mot formen på rektorsprogrammet förut.

Äntligen får vi grotta ner oss i ledarskapsdilemman och under introduktionen lovade kursansvarig att vi faktiskt skulle ägna oss åt kollegialt samarbete. Det var verkligen inte en dag för tidigt.

Förändringsledning, triogrupper och verksamhetsbesök låter som ljuv musik i mina öron. Lägg därtill en kursledare och ett par föreläsare som såg glada ut och lovade att det här blir riktigt kul. Det har vi verkligen inte varit bortskämda med tidigare under utbildningen. Entusiasm smittar. Det smittar som tusan.

Nu är det ”bara” den sista tentan i statskunskap som ska lämnas in om ett par veckor som känns lite trög, men det ska gå.

Det behöver regna lite glitter över rektorsutbildningen och jag tror att det kommer snart. Häpp!

Wicked

21 oktober, 2013

 

bild (1)I lördags gjorde jag något som jag aldrig gjort förut. Jag höll en föreläsning för lärare på de svenska skolorna runt om i världen. De var samlade i London och rektor Anna Jägberg var värdinna för konferensen. Hälften lyssnade på Skolverket som pratade om matematiklyftet och hälften lyssnade på vad jag hade att dela med mig om webb-baserade verktyg som en hävstång för kollaborativa arbetssätt. Den titeln i sig är väl inga konstigheter för det har jag pratat om förut. Däremot det faktum att jag gjorde det på engelska stökade till livet lite grand. På ett bra sätt. Jag gillar ju att göra saker som jag inte gjort förut. Särskilt efteråt :). Pippi Långstrump fick bli draghjälp och jag tog mig friheten att citera henne:

pippi

Tidigare har jag ju jobbat på en skola där engelska var arbetsspråk, men det var ändå skönt att språket bar och att innehållet gick fram. Säkert sa jag fel någon gång, men i det stora hela var jag nöjd. Jag hoppas att jag lämnade efter mig en lust att pröva olika resurser och några handfasta, konkreta tips. En gemensam yta där jag lade alla länkar och några bilder fick de som var där tillgång till. Bilden nedan är ett ordmoln som vi tillsammans gjorde och enligt deltagarna karakteriserar den elev vi möter idag. Fin va’?

london edited

Det var väldigt skoj att få träffa många av lärarna på skolorna runt om i världen och höra dem berätta lite av vad de har för förutsättningar. Att förutsättningarna är olika var lätt att konstatera. Roligt var förstås också att träffa Karin som var mattelärare när jag jobbade som biträdande rektor på Engelska skolan i Täby.

Några av eleverna vid skolan uppträdde för att välkomna oss vid inledningen. Duktiga var de förstås, och roligast var att höra Klara sjunga.

När jobbet var gjort tog jag chansen att göra sta’n tillsammans med min man som följde med som sällskap. Han hade roat sig med att springa runt och uppleva déja vù i teaterkvarteren där han tidigare jobbat med scendekor. Vi lyckades kroka fast i syrran som råkade vara i London just nu och ta en kaffe tillsammans. Hon är rektor på montessoriskolan Lyse i Oslo till vardags, så det där med skola brukar dyka upp när vi träffas.

På söndagmorgonen hamnade vi på ett mysigt café där jag lyckades göra mig förstådd på franska. Det gick oväntat lätt att skaka fram den ur förrådet :).

Med ömma fötter gjorde vi en tur till Westfield där vi tömde reskassan och fick en pratstund med Anna i lugn och ro. Tack Anna för förtroendet och Micke för att du ville vara sällskap. Det var en helg utöver det vanliga. ”Wicked” skulle jag faktiskt säga, utan att överdriva.

To unleash Hell

11 oktober, 2013

Skärmavbild 2013-10-11 kl. 21.30.38Jag har under veckan, tillsammans med min kollega Sandra, träffat ett skönt gäng skolledare i Nynäshamn. Det var den första av två dagar som vi ska spendera tillsammans med skolutveckling som grund att stå på. Vi hann med att diskutera och dela erfarenheter kring vad som är viktigt att tänka på när förutsättningarna i skolan förändras och vi möter en annan slags elev än vi gjorde för bara fem-tio år sedan. De som redan har koll på teknik och också de som inte har tillgång till någon teknik alls, och i samband med det naturligtvis skolans likvärdighetsuppdrag.

Vi samarbetade praktiskt i en gemensam yta och provade på olika responssystem. Metoder som går att använda på hemmaplan, kanske i möten med elevråd, personal eller föräldrar. Möjligheterna är många, bara man känner till vilka resurser som finns. Det är riktigt roligt att se glittrande ögon och rektorer som var så ivriga att vi behövde be dem att sitta på händerna medan vi visade klart vissa moment :).

En av de skolorna som var representerade har under senare delen av vårterminen gått in i en 1:1-miljö med iPads på mellan- och högstadiet. Rektorn berättade med glimten i ögat om den känsla av att inte vara i kontroll som infann sig när alla elever började bete sig annorlunda. Han kände sig precis som Maximus (Russel Crowe) i Gladiator när han beordrar anfall:

”On my command – Unleash Hell!”

Och det är väl precis det som är en del av hemligheten med att genomföra förändringar. Det går ju inte att veta precis vad som som kommer att hända, och det går inte att veta säkert att det kommer att bli bättre. Det enda som går att veta säkert är att det inte blir som förut när vi sätter igång förändringsarbetet. Jag har uteslutit ordet ”misslyckas” ur min vokabulär och menar på fullt allvar att allt det vi gör kan vi lära något av. Inte sjutton blir det precis som vi tänkt oss alltid. Det var härligt att rektorn som berättade om sitt initiala kaos ville dela med sig av det till sina kollegor på ett opretentiöst sätt och skapa förutsättningar för ett kollegialt samarbete i rektorsgruppen. Precis lika mycket som pedagoger behöver det kollegiala lärande sammanhanget behöver skolledare det också. Både för att det blir roligare att jobba då och för att resultaten blir bättre på kortare tid än om alla skulle köra sitt eget rejs.

Jag är fast övertygad om att rektor eller förskolechef behöver vara kompetent, nyfiken och modig för att driva förändring. Den där IKT-kompetensen kunde vi hjälpa till med och tänker fortsätta under ytterligare en dag. Nyfikenheten och modet kan vi uppmuntra och framförallt hoppas jag att chefernas chef gör det på ett coachande sätt.

Jag hoppas förstås också att jag kommer att stöta på dem alla i sociala medier som vi tipsade om. Gärna på Facebook i olika grupper där generella eller specifika dilemman diskuteras och alldeles väldigt gärna på Twitter. Nästa gång ska vi se till att flera av dem hittar dit och skapar sitt flöde genom att nyfiket pröva sig fram. Förhoppningsvis med ”filterbubblan” så snyggt illustrerat av Eli Pariser i ett TED-talk, i bakhuvudet för att kunna analysera vem som finns i ens eget flöde och varför de finns där. Och kanske till och med vem som borde finnas med ;)?

 

 

Hearing på Utbildningsdepartementet

5 oktober, 2013

regeringen_logo

I måndags deltog jag som en av ungefär 20 skol- och/eller IT-människor i en panel på en hearing där utbildningsdepartementets arbetsgrupp för lärares administrativa arbete stod som värd. Det här inlägget hade jag tänkt skulle ut på bloggen i tisdags. Senast. När jag skrev och läste igenom det insåg jag att det var riktigt stökigt skrivet. Så här några dagar senare när jag tar upp tråden igen inser jag att det kanske är just för att hela dilemmat är rörigt..?

Syftet var att flera aktörer skulle få ge sin syn på läget vad gäller it-stöd med koppling till lärares administrativa uppgifter. I inbjudan stod att deltagarna förväntades förbereda ett fyra minuters anförande som skulle innehålla

1. Presentation av person/organisation

2. Viktiga områden

3. Förslag på åtgärder

En av deltagarna sa att hon var där för att hon pratade snabbt, och det kan ju behövas när det finns en tidsgräns på fyra minuter.

Till att börja med är begreppet lärares ”administrativa” uppgifter intressant. Gäller det rapportering av frånvaro, att lägga in betyg i system, meddela föräldrar om friluftsdagar, rapport till CSN, rapportera sin egen frånvaro till arbetsgivare, eller rent av att skriva in IUP:er i någon slags plattform? Själv hade jag i mitt rektorsjobb 14 olika administrativa plattformar att logga in i. Arbetstider, elevregister, lärplattform, budget & prognos,  skolval osv… Det var inte särskilt lättadministrerat vill jag lova och antal ställen att logga in på är en källa till irritation hos vem som helst som jobbar i skolan.

Vad är undervisning, vad är administration och vad är dokumentation som stödjer undervisning? Svaret är inte alltid självklart, för ganska ofta hänger ju dokumentation ihop med undervisning, men framförallt lärande. Frågan om vad som räknas som administration fick inget svar och vi som satt där har nog fortfarande olika definitioner av begreppet.

Ett stort bekymmer tycker jag är när det är nästan bara vid utvecklingssamtal och betygssättning som skriftlig återkoppling ges till eleverna (och föräldrarna) ofta i en lärplattform som inte används så ofta. Det fattar ju vilken dåre som helst att det blir en arbetstopp som heter duga vid ett par tillfällen per termin och att lärplattformen (som man inte är kompis med) får skulden för att det tar så lång tid.

Vi som deltog lade olika mycket tid på att berätta om våra respektive affärsmodeller och jag kanske förvånade någon genom att mer prata lärande än system. Framförallt framhöll jag vikten av ett gott ledarskap. För att lärare ska lära sig att använda it-stöden effektiv behövs fortbildning och kontinuerligt stöd. Det gäller också att komma ihåg att hjälpa de lärare (och rektorer) som kommer in senare än i en införandefas. De behöver också en knuff i rätt riktning för att inte snubbla på färdighetströskeln. Om en skola bestämmer sig för en plattform behöver det också finnas en systemförvaltare som bevakar och planerar utbildningsinsatser , avtalslängder och hjälper till vid upphandlingar.

Och nätverket. Glöm inte det trådlösa nätverket som faktiskt måste fungera. Annars funkar ju faktiskt ingenting av varken administration eller undervisning.

Upphandlingar är en separat punkt. När ett administrativt stödsystem ska upphandlas MÅSTE användare, IT-avdelning och upphandlingsavdelning kommunicera. Det är trist när verksamheten ska rätta sig efter plattformen när det egentligen är självklart att verksamhetens behov ska styra vilken it-lösning som ska handlas. Min kollega Sandra har skrivit om det här. 

Rektorerna, som är ansvariga för att PUL följs och får smisk på fingrarna av datainspektionen om man fuskar, behöver känna till vilka uppgifter som får ligga var. Det är ju möjligt att använda en plattform med säker inloggning för personuppgifter medan lärare och elever kan samarbeta kring lärandeaktiviteter på annat håll. Om man vill alltså. Det går också att lägga allt i en lärplattform eller molnlösning om man tänker efter före och tecknar de avtal som krävs med leverantören av tjänsten.

Som en sammanfattning så menar jag att det finns sätt att göra att it blir just ett stöd och inte ett hinder. Så här:

  • Ordna driftsäker infrastruktur och bra maskiner att jobba med
  • Se till att den utbildning som behövs faktiskt sker – både vid införande av nya sätt att arbeta, men också kontinuerligt
  • Ha som rektor/förskolechef höga förväntningar på att dina pedagoger använder det system som gäller. För att inte kasta pengarna i sjön är en metafor som funkar.
  • Vid beslut om olika systems vara eller icke-vara – kommunicera med berörda parter och skapa dialog mellan användare, inköpare och upphandlare. Det är bara då som rätt utrustning och framförallt rätt utbildning kommer att bli verklighet.

Jag tyckte det var ett bra initiativ av gruppen som utreder lärares administration att bjuda in andra för att ta del av våra synpunkter. Lite synd bara att den lilla detaljen att definiera ”administrativa uppgifter” inte redan var gjord och kommunicerad innan hearingen. Då kanske det inte hade blivit så stökigt att få till den här texten ;).

Tänk om jag hade vetat…

22 september, 2013

bildJag har ägnat en stor del av helgen åt att läsa in kurslitteratur för den sista delen av ekonomistyrning på rektorsprogrammet. Den här delen består av statskunskap och framför allt hur det kommunala styret är uppbyggt och fungerar. Texterna är knastertorra och rätt så svårsmälta. Men innehållet är riktigt bra och gör att kartbilden har blivit så mycket klarare för mig.

Jag har en bakgrund som skolledare i både fristående och kommunal skola. Senast var jag rektor för en kommunal skola.

Tänk om jag hade vetat mer om hur politik och förvaltning samverkar, eller för all del motverkar varandras intressen. Jag vet inte om det direkt hade påverkat beslut jag fattade, men det hade definitivt minskat antalet myror i huvudet vid flera tillfällen.

Min reflexion efter att ha påbörjat det sista året av rektorsutbildningen är att jag lärt mig mängder av saker som jag väldigt gärna velat vetat och kunnat för längesedan. Även om jag tycker formen för rektorsprogrammet är på tok för konservativ så måste jag säga att innehållet är angeläget och riktigt viktigt, till och med för mig som inte jobbar som rektor just nu, men väl med kommunala såväl som fristående skolor.

Jag tänker slutföra rektorsprogrammet just därför, och också för att jag inte gillar att göra saker halvdant eller ofullständigt. Även om det kostar en och annan helg, men det vet jag ju att det gör för varenda rektor, biträdande rektor och förskolechef också.

En avgiftsfri skola?

15 september, 2013

pengarJag har varit på föräldramöte. Först lyssnade vi på rektor som pratade om de vanliga sakerna som rektorer pratar om, varken mer eller mindre. Efter rektorn var klar fick vi gå till respektive barns klassrum och barnets klassföreståndare går igenom sina punkter, varken mer eller mindre.

På slutet ska vi prata skolresa. Barnen ska få möjlighet att åka till Gotland i maj/juni och det kommer ”bara” att kosta 1800 kr för en helg då allt ingår. Fröken åker på sin fritid och alla är glada och tacksamma. Vid tidigare möten har fröken sagt att hon tycker att barnen ska tjäna in pengarna själv till resan. Jag tror att det blir svårt för min 11-åring att skaffa ett jobb för att tjäna ihop 1800 kr och i min familj får inte barnen betalt för att hjälpa till/hjälpas åt med det som ska göras. Klipper gräs, dammsuger och tar rätt på tvätten gör vi ändå (eller åtminstone är det idealtillståndet ;)).

Sedan tar en förälder upp frågan om klasskassa. 200 kr tycker hon är lagom att lägga och fröken förklarar att hon vill använda pengarna till utflykter och studiebesök till muséer som hon annars inte har råd att åka till med eleverna.

Nu kan jag inte hålla mig längre utan upplyser om att skolan ska vara gratis. Nästan alla föräldrar blänger på mig och tycker att jag är jobbig. Fröken ser lite besvärad ut. En pappa menar att i vårt område är ju inte 200 kr särskilt mycket pengar.

Jag säger att jag är rätt säker på att de flesta kan skaka fram 200 kr, men att det är rätt osannolikt att just den eller de som sitter och funderar över hur de ska få ihop pengar till skolresor och klasskassor kommer att räcka upp handen och berätta just det.

Jag är i den situationen att jag kan betala. Jag lever med en man som har jobb. Jag har ett jobb själv. Jag har inget barn som är sjukt och behöver ha mig hemma under långa tider av medicinering. Jag är inte sjukskriven själv. Jag har inga krassliga föräldrar som behöver hjälp. Jag har inget väldigt dyrt hus som är högt belånat och behöver inte vara rädd för eventuella räntechocker. Kort sagt – jag är priviligierad och skulle kunna låta bli att ifrågasätta skolresor och klasskassor.

Men nu har jag ju vänner och bekanta som inte är riktigt lika priviligierade, och livet har dessutom i perioder sett annorlunda ut för mig också. Dessutom har jag jobbat som rektor och sett på nära håll hur stigmatiserande det är för föräldrar som inte har möjlighet att betala.

Ja, jag vet att ”det får förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna” och att det går att göra gränsdragningar på lite olika sätt för att komma runt det faktum att skolan ska vara avgiftsfri.  Men jag tycker att alla som jobbar i skolan behöver fundera över varför skollagens (2010:800, 10 kap §10) säger som den gör. Om du vill läsa mer om barnfattigdom ur ett barnperspektiv så har Rädda Barnen skrivit om det här, och Majblomman här.  I den skolan jag var rektor för fick alla eleverna matsäck vid utflykter och friluftsdagar. Ingen elev ska behöva känna att hen inte kan vara med på utflykter och studiedagar för att pengarna inte finns för att skicka med matsäck.

Om pengar ska samlas in ska det klart och tydligt framgå att det är frivilligt och att det inte redovisas någonstans vem som betalat vad och att alla elever ska få följa med oavsett de betalat eller inte. De som betalar ska inte betala för andra barn än sina egna och följaktligen är det skolan som måste betala för de eleverna.

Jag måste också erkänna att när jag jobbade som lärare i Danderyd funderade jag inte särskilt mycket över saken även om jag sett i backspegeln faktiskt borde ha gjort det.

 

Rut eller Agda? Jag heter vad du vill att jag ska heta!

30 augusti, 2013

AgdaAtea-5

Gôtt att läsåret har börjat igen!

Det betyder att jag får hänge mig åt lite (ideellt) RUT-arbete. Känner mig lyckligt lottad som får frågan från vänner som läser matte i olika sammanhang. Extra roligt är det ju förstås när mina egna barn frågar om hjälp, även om det är mer sällsynt. Till och med bonussonen som går sista året i gymnasiet har frågat ett par gånger, men sorgligt nog har han ingen mattekurs kvar att läsa i år. När ungarna har NO-labbar som de ska göra med sig hem kliar det i fingrarna och de tycker att jag ställer för många frågor… I dag har jag dessutom fått tipsa min man om hur det går att använda OneNote för samarbete med andra på ett elegant sätt. Bra skit.

Jag tänker inte tycka och tänka om läxor och de politiska besluten som reglerar RUT-avdragen just i dag för det är en helt annan historia.

Jag tycker bara att det är roligt när chansen att få  ägna mig åt matematik, NO och lärande dyker upp. Grabbar tag i den och försöker förvalta den väl så att mina alldeles frivilliga ”elever” kommer tillbaka efter mer.