Äntligen!
Efter en seminariedag på universitetet på rektorsprogrammet skuttade jag glatt mot bilen för att köra hem.
Oj, vadan detta undrar säkert någon, eftersom jag varit rätt så kritisk mot formen på rektorsprogrammet förut.
Äntligen får vi grotta ner oss i ledarskapsdilemman och under introduktionen lovade kursansvarig att vi faktiskt skulle ägna oss åt kollegialt samarbete. Det var verkligen inte en dag för tidigt.
Förändringsledning, triogrupper och verksamhetsbesök låter som ljuv musik i mina öron. Lägg därtill en kursledare och ett par föreläsare som såg glada ut och lovade att det här blir riktigt kul. Det har vi verkligen inte varit bortskämda med tidigare under utbildningen. Entusiasm smittar. Det smittar som tusan.
Nu är det ”bara” den sista tentan i statskunskap som ska lämnas in om ett par veckor som känns lite trög, men det ska gå.
Det behöver regna lite glitter över rektorsutbildningen och jag tror att det kommer snart. Häpp!
