Tag: skolledare
I dom korta människornas värld
Den här fina bilden hittade jag på en förskola i Upplands Bro tidigare i veckan och oj, vilket drag det har varit på förskolecheferna den senaste tiden! Jag har haft förmånen att få prata med flera olika verksamhetschefer och förskolechefer med anledning av utbildningsinsatser för pedagoger och cheferna själva. Det händer så mycket i ”de korta människornas värld” och det glädjer mig.
Själv är jag inte förskollärare, men det var inte så väldigt länge sedan mina egna barn gick på Äppellundens förskola som både de och jag gillade skarpt. Att de tyckte om sin förskola var lätt att märka, men för att vara helt uppriktig så visste jag väldigt lite om vad de gjorde om dagarna. Jo, jag visste när de skulle gå på utflykt, för då skulle de ha matsäck i ryggan, men det var lite knepigt att få dem att berätta om vad de har varit med om när de var så där 3-4 år.
En av mina stora inspiratörer är Kia Kilpinen som jobbar på förskolan Körsbäret i Norrtälje. Hon och hennes kollegor bloggar för att visa upp vad barnen gör, och kopplar aktiviteterna till läroplanen på ett alldeles grymt sätt. För det är ju precis lika viktigt som i skolan att inte ha tekniken som utgångspunkt, utan att utgå från läroplanen och se hur tekniken kan stärka lärandet.
På Körsbäret ser pedagogerna möjligheter med ny teknik och använder den där det passar väl in. Jag tycker det är viktigt att betona att lärplattan inte används på bekostnad av annat praktiskt skapande med färg och form – den är ett komplement. Här finns Körsbärets blogg som heter ”Med barnet i fokus”. Extra kul är ju att Kia finns med i vårt seminarieprogram på vår BETT-resa där vi lägger lite extra fokus på förskola i år. De förskolechefer jag har träffat är av den där sorten som är nyfikna, låter sin personal prova alternativa arbetssätt och uppmuntrar alla försök. Och faktiskt inser att den personal som jobbar i förskolans värld är olika. Det finns de som röjer runt i apparna och glatt prövar sig fram, och så finns det de som tror att den där knappen som gör att det sprängs en bomb om man råkar trycka på den finns kvar. För att få med pedagogerna på tåget så behöver de flesta träna och uppmuntras att prova. Jag har hört chefer som sagt att ”Det går väl inte att tvinga någon att använda lärplattor i verksamheten.” Då kunde jag inte hålla mig, utan stack ut hakan och frågade om det var ok att tycka att man inte ville måla med vattenfärg?
I tillägg till de saker som barnen aktivt deltar i kan tekniken förstås också bidra till ett förenklat och förbättrat sätt att dokumentera barnens lärande. Det ger häftiga möjligheter att fånga barnens lärandeaktiviteter och kunna både reflektera kring dem som pedagog, och kunna visa föräldrar hur barn utvecklas. Och precis som i skolan behöver man vara noga med var man sparar dokumentation och på vilket sätt man lagrar den när det handlar om personuppgifter. Det är många som undrar över just detta, och jag tror att jag är en lösning på spåret om förskolan eller skolan inte har någon plattform att lägga dokunentationen i som möter datainspektionens krav. När jag har kollat upp att det funkar med de krav som ställs så tänker jag förstås berätta det just här :).
Nästa vecka blir det mera förskola. Då är det NETT i Norrtälje och förskolan har en helt egen dag. Då får jag prata om vad ”Små barns liv på webben” och hälsar Norrtäljes förskolepersonal välkomna att lyssna och fundera kring det.
To unleash Hell
Jag har under veckan, tillsammans med min kollega Sandra, träffat ett skönt gäng skolledare i Nynäshamn. Det var den första av två dagar som vi ska spendera tillsammans med skolutveckling som grund att stå på. Vi hann med att diskutera och dela erfarenheter kring vad som är viktigt att tänka på när förutsättningarna i skolan förändras och vi möter en annan slags elev än vi gjorde för bara fem-tio år sedan. De som redan har koll på teknik och också de som inte har tillgång till någon teknik alls, och i samband med det naturligtvis skolans likvärdighetsuppdrag.
Vi samarbetade praktiskt i en gemensam yta och provade på olika responssystem. Metoder som går att använda på hemmaplan, kanske i möten med elevråd, personal eller föräldrar. Möjligheterna är många, bara man känner till vilka resurser som finns. Det är riktigt roligt att se glittrande ögon och rektorer som var så ivriga att vi behövde be dem att sitta på händerna medan vi visade klart vissa moment :).
En av de skolorna som var representerade har under senare delen av vårterminen gått in i en 1:1-miljö med iPads på mellan- och högstadiet. Rektorn berättade med glimten i ögat om den känsla av att inte vara i kontroll som infann sig när alla elever började bete sig annorlunda. Han kände sig precis som Maximus (Russel Crowe) i Gladiator när han beordrar anfall:
”On my command – Unleash Hell!”
Och det är väl precis det som är en del av hemligheten med att genomföra förändringar. Det går ju inte att veta precis vad som som kommer att hända, och det går inte att veta säkert att det kommer att bli bättre. Det enda som går att veta säkert är att det inte blir som förut när vi sätter igång förändringsarbetet. Jag har uteslutit ordet ”misslyckas” ur min vokabulär och menar på fullt allvar att allt det vi gör kan vi lära något av. Inte sjutton blir det precis som vi tänkt oss alltid. Det var härligt att rektorn som berättade om sitt initiala kaos ville dela med sig av det till sina kollegor på ett opretentiöst sätt och skapa förutsättningar för ett kollegialt samarbete i rektorsgruppen. Precis lika mycket som pedagoger behöver det kollegiala lärande sammanhanget behöver skolledare det också. Både för att det blir roligare att jobba då och för att resultaten blir bättre på kortare tid än om alla skulle köra sitt eget rejs.
Jag är fast övertygad om att rektor eller förskolechef behöver vara kompetent, nyfiken och modig för att driva förändring. Den där IKT-kompetensen kunde vi hjälpa till med och tänker fortsätta under ytterligare en dag. Nyfikenheten och modet kan vi uppmuntra och framförallt hoppas jag att chefernas chef gör det på ett coachande sätt.
Jag hoppas förstås också att jag kommer att stöta på dem alla i sociala medier som vi tipsade om. Gärna på Facebook i olika grupper där generella eller specifika dilemman diskuteras och alldeles väldigt gärna på Twitter. Nästa gång ska vi se till att flera av dem hittar dit och skapar sitt flöde genom att nyfiket pröva sig fram. Förhoppningsvis med ”filterbubblan” så snyggt illustrerat av Eli Pariser i ett TED-talk, i bakhuvudet för att kunna analysera vem som finns i ens eget flöde och varför de finns där. Och kanske till och med vem som borde finnas med ;)?
Tänk om jag hade vetat…
Jag har ägnat en stor del av helgen åt att läsa in kurslitteratur för den sista delen av ekonomistyrning på rektorsprogrammet. Den här delen består av statskunskap och framför allt hur det kommunala styret är uppbyggt och fungerar. Texterna är knastertorra och rätt så svårsmälta. Men innehållet är riktigt bra och gör att kartbilden har blivit så mycket klarare för mig.
Jag har en bakgrund som skolledare i både fristående och kommunal skola. Senast var jag rektor för en kommunal skola.
Tänk om jag hade vetat mer om hur politik och förvaltning samverkar, eller för all del motverkar varandras intressen. Jag vet inte om det direkt hade påverkat beslut jag fattade, men det hade definitivt minskat antalet myror i huvudet vid flera tillfällen.
Min reflexion efter att ha påbörjat det sista året av rektorsutbildningen är att jag lärt mig mängder av saker som jag väldigt gärna velat vetat och kunnat för längesedan. Även om jag tycker formen för rektorsprogrammet är på tok för konservativ så måste jag säga att innehållet är angeläget och riktigt viktigt, till och med för mig som inte jobbar som rektor just nu, men väl med kommunala såväl som fristående skolor.
Jag tänker slutföra rektorsprogrammet just därför, och också för att jag inte gillar att göra saker halvdant eller ofullständigt. Även om det kostar en och annan helg, men det vet jag ju att det gör för varenda rektor, biträdande rektor och förskolechef också.