Show MenuHide Menu

Skola på subjektiv grund

26 juli, 2013

riksdagshuset-20091204HJL_1

Foto: Melker Dahlstrand

Nästan alla har en mening och en åsikt om skolan. Dessutom är det många som är självutnämnda experter på skola, eftersom de själva har gått i skolan. Det är ju för det mesta en alldeles subjektiv uppfattning och präglas förstås av egna erfarenheter och minnen. Johannes Åman skrev för ett par dagar sedan en ledare om det i DN. Den kan du läsa här om du vill.

Alla politiker som fattar beslut om skolan har även de sina egna erfarenheter med sig som de sedan skapar sitt skolfacit utifrån. Jag kan inte låta bli att fundera på vilka som blir politiker. Det är nog väldigt sällan som de inte har lyckats väl i den skola som de gick igenom. Själva idén med politiker som makthavare och beslutsfattare i en demokrati är att de ska avspegla sitt samhälle och representera ett tvärsnitt av människorna i landet.

Här kommer haken:

Jag tror inte att det är så när det gäller skolan.

Jag tror att de politiker som har mandat att fatta beslut om skolan  INTE är ett tvärsnitt av eleverna som går där. I skolan finns bl.a. elever med trassliga sociala förhållanden, nya svenskar, dyslektiker och barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder. Dessutom är det inte alla som av olika anledningar är supermotiverade och passar in i den skolan som vi har nu. Till saken hör också att olika skolor och olika kommuner har olika förutsättningar och det är långt till en likvärdig skola för alla.

De som gått i en eller kanske ett par grundskolor under sin skoltid har alltså en mycket klen referensbas. Så klen att jag tror att det blir svårt att fatta kloka beslut på grundval av den erfarenheten.

Vid ett tillfälle i Norrtälje träffade vi skolledare de lokala politikerna från barn- och utbildningsnämnden och bjöd i samband med det in dem till våra respektive skolor för att se hur verksamheten fungerar. Till min skola kom en (1) förtroendevald som bor, och har bott, i närområdet i hela sitt liv. Han spenderade en förmiddag i min skola och jag gav honom en stående inbjudan att komma tillbaka när som helst, men det hände inte mer under min tid där.

Vi fick också besök av riksdagspolitiker som var intresserade av hur vi jobbat med ikt-implementering i kommunen, det ska också sägas.

Problemet är rätt uppenbart. Politiker har inte i tillräcklig kännedom om verkliga förhållanden i skolan. Och hur ska vi kunna se till att politiker har den verklighetsförankring som de behöver för att kunna fatta beslut, inte bara på smal, subjektiv grund? Dels behöver beslutsfattare vara väl insatta i den forskning som finns, men jag tror att det är minst lika viktigt att de har en kontinuerlig kontakt med den verkliga skolan, på riktigt. Olika skolor, inte bara den man själv gått i och dessutom olika typer av skolor. De skolor som finns i stan och de som finns utanför stan (det kan vara på landet, i skärgården eller i fjällen). Kanske borde det finnas ett ”fadderförhållande” mellan politiker och skolor/skolledare? Ett kontinuerligt samarbete där också elever ingår. Jag tycker alltför ofta elevfokus saknas i skoldebatten. Hur ofta blir elever tillfrågade av politiker/makthavare om vad som berör och motiverar dem? Hur de lär bäst och på vilket sätt undervisningen blir effektiv?

Tänk om det är för att makthavare förstår att de kommer att få så många olika svar och att det inte då räcker med en skola som vi har idag, som ska passa alla.

Tänk om det är så?

 

 

 

2 Comments
Johan Cedergren
26 juli, 2013 at 15:10

Gillar din idé med fadderskap, Johan Cedergren

    admin
    28 juli, 2013 at 06:48

    Tack Johan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *