Show MenuHide Menu

Likvärdigt är inte likadant.

25 augusti, 2013

Jag mötte en vän i förrgår som arbetar som lärare i en mellanstadieskola. Hon berättar för mig om att hon har en elev som går i femman som i våras inte ville komma till skolan. Eleven har ett neuropsykiatriskt funktionshinder och var mycket orolig för att komma tillbaka vid terminsstart. Läraren bjöd in henne till skolan före de övriga eleverna kom till skolan och de pratade tillsammans med föräldrarna om hur de skulle kunna göra hennes vardag lättare. Till exempel fick eleven välja plats i klassrummet och krok i kapprummet. Det har är ju två enkla saker som kan göra att en elev med särskilda behov just får en del behov tillfredsställda för att kunna lyckas bättre i skolan. Det finns en hel rad andra förstås, och flera finns beskrivna på Helena Wallbergs blogg här. Hon beskriver på ett utomordentligt bra sätt hur något som fungerar väl för de med särskilda behov så gott som alltid gör skolan till en bättre plats även för de som egentligen inte behöver åtgärderna. Jag tycker att alla lärare och skolledare borde läsa vad hon skriver.

Egentligen borde det inte vara något särskilt med den här historian, men det är precis vad det är och det är precis det som gör mig så arg, ledsen och besviken. Läraren får av sin chef en utskällning för att ha gjort specialarrangemang för eleven – något som inte accepteras på den här skolan. Här ska alla behandlas lika. 

Hur kan det här ske? Det knyter sig i magen på mig. Jag är glad över att inte mina egna barn går där och ledsen över de andra barnen som faktiskt gör det. Nu vet jag att min vän är klok och att hon kommer att göra som hon vill ändå. Jag vet också att det troligtvis finns andra lärare som inte kommer att våga göra vad det tror är bäst för eleverna. Och värre – det finns, sorgligt nog, lärare och skolledare som fortfarande tror att likvärdigt är samma sak som likadant.

 

2 Comments
25 augusti, 2013 at 20:26

Det finns alldeles för många som inte förstår att skolan inte ska vara lika för att vi ska uppnå en likvärdig skola. Det riktigt tråkiga är när dessa personer arbetar i eller med skola.
Jag känner igen det du berättar så väl… gånger tio. Många barn med npf skulle kunna fungera alldeles utmärkt i en vanlig skola och skolklass om lärare, rektorer och skolsystem inte alla gånger tror att vi ska arbeta enligt ”löpande band”-princip i skolan.

25 augusti, 2013 at 20:51

Detta med att det som är bra för personer (stora som små) med svårigheter troligen underlättar för alla…varför är det så mycket snack och så lite verkstad kring det? Borde vara världens lättaste sak att genomföra.

Lämna ett svar till Karin Brånebäck Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *