Show MenuHide Menu

Archives

april 2014
M T O T F L S
« Mar   Maj »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

alternativ påsk

20 april, 2014   

Nu är det klart. Rufsiga Rundan har stökats om invändigt. Kråkan har bytt från husets minsta rum till det största och vi kommer vakna snudd på i trädgården i morgon bitti. Många timmar blev det under några dagar för att det skulle vara klart när ungarna dök upp i kväll.
Alla är nöjda och glada och det är en hel dag kvar på lediga långhelgen. Själva påsken hoppade vi över i år, men det gör inget för Jesus har en mycket obetydlig plats hos mig.
Det här var nummer 51 i #blogg100

lättköpt

19 april, 2014   

Har idag haft två riktigt trevliga köpupplevelser. Håll i dig – det handlar om den lokala färgaffären och IKEA 🙂

Så himla trevligt det är att mötas av kunniga och glada människor i butik. Jag tror inte att jag köpte mer än jag hade tänkt mig, men risken är stor att jag går tillbaka till ett ställe där jag blir väl bemött. IKEA kanske inte brukar kvalificera sig i den ligan, men tjejen som hjälpte till att fixa garderobsplanen hade både humor och visste vad hon pratade om. Färgaffären visste jag redan att den är bra. Jag har ju till och med ett kundkonto där från och med i dag. Jag som har renoveringsångest 🙂

Ångesten börjar så smått släppa för det här går ju riktigt bra. Snart anländer monstergarderoben att montera ihop. Tur att vi har två skruvdragare i familjen!

Nu är det Tammesjutton halvtid i #blogg100 och det här är det 50:onde inlägget.

arga snickaren

18 april, 2014   

Vi har spottat i nävarna och tagit itu med att fixa till ett av rummen i huset som ska få nytt användningsområde. Jag avskyr renoveringsprojekt. Det är ångestframkallande och jag har överdoserat svårt tidigare i livet.
Jag är dålig på hantverket eftersom min lott tidigare har varit att ta hand om små barn och hålla dom och mig ur vägen för det VIKTIGA.
Nu är barnen större och inte ens här just nu och jag limmar tapet utan att få skäll för att jag målar åt fel håll.
Det ska nog gå bra det här. Vi kör så det ryker under påskhelgen så kan vi snart vakna på mornarna och se rakt ut i den rufsiga trädgården.
Det här måste vara det 49:onde inlägget i #blogg100.

glad påsk

17 april, 2014   

Klockan 12 i dag fällde jag ner locket på datorn och tog påskledigt. Jag hann precis det jag bestämt mig för att hinna, med andan i halsen. Jobbar bäst under press ;). Halvdag är inget man brukar ägna sig åt i skolan, och det var en trevlig överraskning när jag började ett kontorsliv. Å andra sidan finns det inga påsk/sport/sommar/höst-eller jullov.

Jag är nöjd som det är, men det var jag å andra sidan när jag jobbade som lärare och rektor också. Vi har samma årsarbetstid – den är bara fördelad lite olika.

Har njutit på SPA på eftermiddagen med massage och bubbel med god vän och bra bok. Bra sätt att ladda inför tapetsering och flytt av rum på Rufsiga Rundan.

Det här var nummer 48 i alla inlägg i #blogg100

holy crap

16 april, 2014   

När jag vaknade i morse upptäckte jag att det fanns ett STAVFEL i min bloggtext från i går. Jag avskyr stavfel. Det här var ett löjligt skrivfel och en bokstav som saknades i all hast. Usch.
Jag tycker i tillägg särskilt illa om särskrivningar. En text förlorar i värde för mig när det finns språkliga defekter i den. Lite halv-slang och olika stil på språk och texter tycker jag om och hakar inte upp mig på ofullständiga meningar.
Det är ganska ofta som det kommer texter från barnens skola som ser tokiga ut, både i mejl och på papper. Senast hade sonen med sig ett informationsblad från fritids om en aktivitet senare i vår där det bl.a. står att ”Kommer man hela vägen till semifinal blir matcherna att bli något längre.” Det liksom förtar ett professionellt intryck som jag skulle önska att både skola och fritids skulle ge. Jag vet mycket väl att det är ett slarvfel, precis som mitt i min bloggtext, men nog sjutton skulle man kunna begära att det som skickas ut till ungefär 800 föräldrar kan läsas igenom av åtminstone två par ögon innan det printas och stoppas ner i ryggsäckarna hos barnen? Dessutom kan jag tycka att det inte skulle printas över huvud taget, utan mejlas eller läggas i ett forum på webben som föräldrar kommer åt.

I höstas kom en informationslapp om ”Nobel pris tagare” och en uppsatstävling i samband med nobelprisfestligheterna. Lite väl iögonfallande tyckte jag då som nu.

Själv är jag rätt lyckligt lottad som har kollegor på jobbet som är lika sjukt upptagna av att undvika stavfel och särskrivningar som jag. Den imaginära rödpennan svävar ständigt över våra huvuden i det höga taket vi har, både på kontoret och virtuellt. ”Högt i tak” är för övrigt tvåa på listan över arbetslivsfloskler. Vill du läsa hela listan så finns den här. Jag har dessutom en man här hemma som har en journalistbakgrund och gärna bistår i språkdjungeln.

Köksbordet är riggat här på Rufsiga Rundan för idag passar det bäst att tänka i fred. I eftermiddag ska jag och en bunt bloggare fira halvtid av #blogg100. Det ser jag fram emot. Det är inte riktigt nummer 50, utan exakt det 47:e som publiceras vid köksfönstret en rätt så tidig morgon med solen utanför.

snabbt

15 april, 2014   

20140415-215258.jpg
Sista avsnittet av ”Ryttareliten” har jag precis njutit av. När jag flyttade till Stockholm från Värmlandsskogarna fick jag chansen att rida chefens mans hästar. Jag var väl lite vilsen och längtade litegrand ut bland djur och skog… Rektor Ann ordnade så att jag fick träffa Kjell och hon sa att ”det här är Lena och det är hon som kan hjälpa dig att rida hästarna”. Då hade hon inte berättat vilken sorts hästar det handlade om, men det gjorde Kjell. Det visade sig vara fullblod och jag fick prova på Ballet Bloom som var en äldre dam som lämnat ett gäng framgångsrika avkommor, bl.a. Yankee Bloom som både var mycket framgångsrik själv och har lämnat fina föl efter sig. Yankee vann bland annat 1999 Jockeyklubbens Avelslöpning och hennes Tertio Bloom är den enda svenskfödda häst som vunnit i Dubai.
Efter att ha genomgått ett par prov tyckte Kjell att jag var klar för att rida på bana. Mest på Angarn blev det, men också på Täby galopp. Det var sjukt kul och en himla massa jobb förknippat med ridandet.

Jag fick det alldeles enorma förtroendet att rida in par unghästar som skulle vidare i träning hos proffs. Det gjorde ont då och då och jag åkte av med besked ibland. Jag har funderat över vad det är som gör att jag ändå fortsatte med en dåres envishet. Stunderna av adrenalin i kroppen, hästkrafter under den pyttelilla sadeln och vind på kinderna ger en kick som är värd det.

Bloomerace var en lovande hingst som under en period tränades av Gerald Butler i England. Dit fick jag tillfälle att åka och rida Bloomerace på Butlers anläggning och dessutom rida flera av de andra hästarna i stallet. Den snabbaste hade vunnit Oaks och var absolut på gränsen vad jag klarade av. Att rida fullbloden på den banan fick mig att känna mig hög som ett hus.

Jag övervägde på fullt allvar att ta amatörlicens, men bottnade i att jag inte tyckte det var värt det att väga 45 kilo och nöjde mig med att träna hästarna istället. Jag slutade rida galopphästar på bana när Maya var på väg, men fortsatte med ridhästar ett tag till. När Calle var på väg minns jag att jag inte kunde låta bli att rida fort på en väg i skogen här i närheten där jag brukar cykla nu för tiden. Det gick nog lite väl fort, och det kändes som att Kråkan skulle titta fram ett par månader för tidigt. Då gjorde jag en paus ett tag 🙂

Just nu rider jag inte alls, men vill inte säga att jag slutat. Det kan mycket väl hända att jag plockar fram hjälmen igen.

Det här var ett lite nostalgiskt inlägg i #blogg100, närmare bestämt det 46:e

Bilden på Tertio Bloom är tagen av Stefan Olsson/Svensk galopp och är licensierad under Creative Commons (CC by 3.0)

dyrt nöje

14 april, 2014   

Under eftermiddagen tog det tredje temaarbetet på rektorsprogrammet allt fastare form med bästa kompisarna. Det är ett dyrt nöje att umgås med dem och jag blev väl ungefär 600 spänn fattigare den här gången. Vi tipsar varandra om läsvärda grejer och idag åkte jag dit på Helen Timperleys ”Det professionella lärandets inneboende kraft” och Percy Barneviks 200 ledarskapsråd. Jag kontrade med Michael Fullans ”Six secrets of change”.
Jag tror att vi kommer att fortsätta att träffas även efter plugget tar slut och dela med oss av saker vi gillar och sätt att lära. Det är nog nörderi på rätt hög nivå, och roligt har vi dessutom.
Nu är det bara (?) att ta tag i skrivandet på varsitt håll i det delade dokumentet och om någon vecka ses vi igen – det blir antingen på riktigt eller i en hangout. Vi får se vad som passar bäst just då.

Det här är det 45:e inlägget i #blogg100 och på onsdag ska typ halvtid firas hos intellecta. Det ser jag fram emot.

mot slutet

13 april, 2014   

Det ska bli så oerhört skönt att bli klar med tre års plugg på rektorsprogrammet. Det sista året har varit alldeles frivilligt eftersom jag inte jobbar som rektor. Det var ändå ett rätt enkelt beslut att se till att slutföra hela utbildningen och jag har fått med mig mycket bra därifrån. Innehållet är värdefullt även om formen är katastrofal. Det har jag skrivit om många gånger förut och tänker inte göra det idag.
Jag sitter vid köksbordet och uppbådar inspiration för att bidra i det sista temaarbetet med mina basgruppskompisar. Vi ska ses i morgon eftermiddag för att analysera och formulera idéer, tankar och slutsatser i den rapport som snart ska in.
Det har blivit många kvällar och helger under tre år som har gått åt till litteraturläsning och tentaskrivning. Efter den 24 september kan jag garanterat fylla tiden med något annat värdefullt.
Jag ska också byta lösenord på väldigt många ställen idag. Det verkar klokt med tanke på de senaste dagarnas larm om lösenordsläckor. Ska bara hitta på några som jag kan komma ihåg också.
Skönt trött i kroppen är jag efter en mil på cykel i skogen. Ska bota tröttheten i huvudet med en kopp kaffe till. Välsignad vare jura-maskinen på köksbänken.

Nummer 44 i #blogg100 – mitt på dagen. Inte illa.

körkalas

12 april, 2014   

Det är verkligen inte alla gånger man blir bjuden på show med kvalitet på ett födelsedagskalas. Sandra = kollega firade fyllda år och delar ur Harmony Bells bjöd på bl.a. Bohemian Rhapsody så håret reste sig av förtjusning på armarna.
De gjorde även en repris på låten de överraskade oss med vid vår bröllopsmiddag. Jag kan nynna låten, men kan tusan inte komma i håg titeln. Fint var det – då som nu, och det värmer att lyssna på trudelutten.
Jag tycker det är häftigt att se med vilken glädje de sjunger tillsammans och lyssnar gärna, både när de spontansjunger och konsertsjunger.

Det här var det fyrtiotredje inlägget i #blogg100, på väg hem mot en sovmorgon i morgon.

omtanke – också på twitter

11 april, 2014   

I morse möttes jag i Twitterflödet av spam från en jag följer. Det kom en (uppenbart) lömsk länk till mig och många andra samtidigt från samma konto. Jag rös lite och tänkte att det vore obehagligt om det skulle drabba mig. Svarade kvickt och tipsade om att byta lösenord.
Såg precis därefter att det var en annan i flödet som konstaterade att det var en av Gävles rektorer som fått virus på sitt konto. Kika på det här:

20140411-202029.jpg

Jag tycker faktiskt att lite omtanke är det minsta man kan begära av människor, oavsett det är i sociala medier eller i den ”riktiga” världen.
Och ibland undrar jag varför vi är så förvånade över att barn och ungdomar beter sig illa, eller råkar illa ut på webben, när vuxna (som borde vara förebilder) beter sig och uttrycker sig så här nonchalant.

Nummer 42 i #blogg100 har landat ner i soffan. Happy Friday!