En spark bakut kan vara ett fall framåt

Kommer du ihåg för några månader sen när jag var rätt upprörd över diskussionen om pengar och avgifter i skolan? Det var vid ett föräldramöte i ett av mina barns skolor som jag inte kunde hålla tyst när diskussionen om klasskassa kom upp, och jag sa att skolan ska vara avgiftsfri. Den gången handlade det om att vi föräldrar skulle bidra till bl.a. museibesök och klassresa och det förslaget kom från föräldrar och inte läraren själv. Inlägget finns här om du skulle vilja läsa det. Det är det hittills mest lästa och delade inlägget från min blogg och engagerade många fler än jag trodde att det skulle göra.

Alldeles nyligen fick alla vi föräldrar i klassen ett mejl som var så snyggt formulerat. Det stod att klassföräldrarna ville samla in pengar till en julpresent till fröken (som jag för övrigt tycker gör ett fantastiskt jobb med ungarna) och att pengarna kunde sättas in på angivet konto. Det stod också att vi INTE skulle ange vem som satt in pengarna för att ingen skulle behöva veta vem som bidragit och inte.

Jag tror faktiskt att jag väckte en tanke eller två i augusti. Nog tyckte jag att det var rätt obekvämt att kliva fram och vara krånglig, men det känns riktigt bra nu såhär efteråt. Mattias Ronge har skrivit om det där med att låna ut sin röst istället för att prata och jag tar mig friheten att dra en parallell. Han skriver snyggt och viktigt här om vad han menar. Förhoppningsvis kanske mitt blogginlägg som följde efter mötet gjorde någon skillnad på andra håll än just bara i mitt barns klass.