En avgiftsfri skola?

Jag har varit på föräldramöte. Först lyssnade vi på rektor som pratade om de vanliga sakerna som rektorer pratar om, varken mer eller mindre. Efter rektorn var klar fick vi gå till respektive barns klassrum och barnets klassföreståndare går igenom sina punkter, varken mer eller mindre.

På slutet ska vi prata skolresa. Barnen ska få möjlighet att åka till Gotland i maj/juni och det kommer ”bara” att kosta 1800 kr för en helg då allt ingår. Fröken åker på sin fritid och alla är glada och tacksamma. Vid tidigare möten har fröken sagt att hon tycker att barnen ska tjäna in pengarna själv till resan. Jag tror att det blir svårt för min 11-åring att skaffa ett jobb för att tjäna ihop 1800 kr och i min familj får inte barnen betalt för att hjälpa till/hjälpas åt med det som ska göras. Klipper gräs, dammsuger och tar rätt på tvätten gör vi ändå (eller åtminstone är det idealtillståndet ;)).

Sedan tar en förälder upp frågan om klasskassa. 200 kr tycker hon är lagom att lägga och fröken förklarar att hon vill använda pengarna till utflykter och studiebesök till muséer som hon annars inte har råd att åka till med eleverna.

Nu kan jag inte hålla mig längre utan upplyser om att skolan ska vara gratis. Nästan alla föräldrar blänger på mig och tycker att jag är jobbig. Fröken ser lite besvärad ut. En pappa menar att i vårt område är ju inte 200 kr särskilt mycket pengar.

Jag säger att jag är rätt säker på att de flesta kan skaka fram 200 kr, men att det är rätt osannolikt att just den eller de som sitter och funderar över hur de ska få ihop pengar till skolresor och klasskassor kommer att räcka upp handen och berätta just det.

Jag är i den situationen att jag kan betala. Jag lever med en man som har jobb. Jag har ett jobb själv. Jag har inget barn som är sjukt och behöver ha mig hemma under långa tider av medicinering. Jag är inte sjukskriven själv. Jag har inga krassliga föräldrar som behöver hjälp. Jag har inget väldigt dyrt hus som är högt belånat och behöver inte vara rädd för eventuella räntechocker. Kort sagt – jag är priviligierad och skulle kunna låta bli att ifrågasätta skolresor och klasskassor.

Men nu har jag ju vänner och bekanta som inte är riktigt lika priviligierade, och livet har dessutom i perioder sett annorlunda ut för mig också. Dessutom har jag jobbat som rektor och sett på nära håll hur stigmatiserande det är för föräldrar som inte har möjlighet att betala.

Ja, jag vet att ”det får förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna” och att det går att göra gränsdragningar på lite olika sätt för att komma runt det faktum att skolan ska vara avgiftsfri.  Men jag tycker att alla som jobbar i skolan behöver fundera över varför skollagens (2010:800, 10 kap §10) säger som den gör. Om du vill läsa mer om barnfattigdom ur ett barnperspektiv så har Rädda Barnen skrivit om det här, och Majblomman här.  I den skolan jag var rektor för fick alla eleverna matsäck vid utflykter och friluftsdagar. Ingen elev ska behöva känna att hen inte kan vara med på utflykter och studiedagar för att pengarna inte finns för att skicka med matsäck.

Om pengar ska samlas in ska det klart och tydligt framgå att det är frivilligt och att det inte redovisas någonstans vem som betalat vad och att alla elever ska få följa med oavsett de betalat eller inte. De som betalar ska inte betala för andra barn än sina egna och följaktligen är det skolan som måste betala för de eleverna.

Jag måste också erkänna att när jag jobbade som lärare i Danderyd funderade jag inte särskilt mycket över saken även om jag sett i backspegeln faktiskt borde ha gjort det.