Show MenuHide Menu

Tag: rektor

Snö, is och skola

4 december, 2013

RådmansöDet är snöstorm på väg in över Sverige och Upplandskusten. Den kom tidigare förra året. Jag gick en rysning efter ryggraden när jag tänkte på hur det var för precis ett år sedan. Förra vintern var ett inferno av snö, blåst och is och jag var rektor på Rådmansö skola. Den finaste skolan som finns, mitt ute på landet – eller halvvägs till Åland som jag brukar säga med ett leende. Det är många gamla hus som kräver sitt underhåll. Det finns inget kommunalt vatten, utan skolan har en egen brunn. Förra hösten dök det upp bakterier i brunnen, vilket säkert händer i brunnar ibland. Jag trodde att den entreprenör som kommunen upphandlat skulle ta hand om att ta vattenprover, skicka dessa för analys och åtgärda problemet. Jag trodde inte att det var jag som rektor som skulle jaga analyssvar tacka högre makter för att jag har rätt bra koll på kemi så jag kunde tolka analysrapporterna själv. Framförallt trodde jag inte att det var jag som skulle behöva jaga människor som skulle byta UV-lampor och gräva ny brunn. En vattentank som skulle bytas ut då och då behövdes också så att eleverna kunde få mat lagad med friskt vatten hela hösten.

När snön kom trodde jag nog också att de entreprenörer som skulle röja bort snön skulle göra det per automatik. Det gjorde de inte. Det var nämligen en entreprenör och en underentreprenör som var upphandlade. De röjde olika delar av vägen. Vägen ner till skolan är smal. Om vägen ner till skolan inte var fri från snö kom varken personal eller skolbuss fram. Det betydde att jag många gånger var tvungen att ringa till den som satt i plogbilen för att kolla om vägen skulle vara farbar när skolbussen kom. Om den kom så långt vill säga. Ibland satt den fast på vägen. Eller vid sidan av vägen. Det gjorde personalen också ibland, och hjälptes åt att dra loss varandra ur snön.

Is blev det också. Och jag trodde att samma entreprenör som borde tagit hand om brunnen skulle halkbekämpa. På trappor till exempel. Och särskilt vid de trapporna där en av våra elever som var rörelsehindrad behövde komma åt ledstången för att kunna komma in i huset. Det var inte så att de inte visste att behovet fanns. Personalen skottade. Jag skottade. Vi var ute och slog ner istappar för att ingen skulle få dem i skallen. Det gjorde inte entreprenören. Inte ens när vi ringde och felanmälde – gång på gång. Jag fixade sopborstar och snöskyfflar så att vi kunde fixa själva för att ingen skulle halka och slå sig, men det hände ändå. Jag var livrädd för att någon skulle göra illa sig ordentligt och att arbetsmiljöverket skulle knacka på. Rektor har ju ansvar för att det värsta inte händer.

Men, tänker nog du, fanns det ingen annan som kunde ta hand om det där? Jo, visst var vi  många som hjälptes åt. Jättemycket. Men J som var kontorsassistent hade 15 timmar i veckan på kontoret och gjorde definitivt mer än så. A som städade i tillägg till andra uppgifter var ögon, öron och hade det närmsta man kan komma direktlinje till entreprenören.

Det tog så fruktansvärt mycket tid att hantera praktiska frågor som rörde lokaler, lekplatser, snö, is och skolbussar. Det var tid som jag så otroligt gärna hade använt för att utveckla skolan i en lärande kontext.

Den sista dagen på terminen var jag sist ut från skolan och jag var alldeles ensam där. Jag låste dörren, halkade på trappan, ramlade och slog i skallen så att jag tuppade av. Jag hade tidigare på dagen felanmält för att få skolan halkbekämpad och också ringt upprepade gånger till chefen för fastighetsavdelningen på kommunkontoret eftersom jag var så frustrerad över att inget hände.

När jag kvicknat till och klivit in i bilen och körde hemåt i mörkret fick jag erbjudande om ett nytt jobb. Det var alldeles för lätt att tacka ja.

Jag undrar vad jag hade svarat om jag hade känt att jag fick ägna min tid åt elever, personal och åt att driva och utveckla lärande i den finaste skolan i världen.

 

To unleash Hell

11 oktober, 2013

Skärmavbild 2013-10-11 kl. 21.30.38Jag har under veckan, tillsammans med min kollega Sandra, träffat ett skönt gäng skolledare i Nynäshamn. Det var den första av två dagar som vi ska spendera tillsammans med skolutveckling som grund att stå på. Vi hann med att diskutera och dela erfarenheter kring vad som är viktigt att tänka på när förutsättningarna i skolan förändras och vi möter en annan slags elev än vi gjorde för bara fem-tio år sedan. De som redan har koll på teknik och också de som inte har tillgång till någon teknik alls, och i samband med det naturligtvis skolans likvärdighetsuppdrag.

Vi samarbetade praktiskt i en gemensam yta och provade på olika responssystem. Metoder som går att använda på hemmaplan, kanske i möten med elevråd, personal eller föräldrar. Möjligheterna är många, bara man känner till vilka resurser som finns. Det är riktigt roligt att se glittrande ögon och rektorer som var så ivriga att vi behövde be dem att sitta på händerna medan vi visade klart vissa moment :).

En av de skolorna som var representerade har under senare delen av vårterminen gått in i en 1:1-miljö med iPads på mellan- och högstadiet. Rektorn berättade med glimten i ögat om den känsla av att inte vara i kontroll som infann sig när alla elever började bete sig annorlunda. Han kände sig precis som Maximus (Russel Crowe) i Gladiator när han beordrar anfall:

”On my command – Unleash Hell!”

Och det är väl precis det som är en del av hemligheten med att genomföra förändringar. Det går ju inte att veta precis vad som som kommer att hända, och det går inte att veta säkert att det kommer att bli bättre. Det enda som går att veta säkert är att det inte blir som förut när vi sätter igång förändringsarbetet. Jag har uteslutit ordet ”misslyckas” ur min vokabulär och menar på fullt allvar att allt det vi gör kan vi lära något av. Inte sjutton blir det precis som vi tänkt oss alltid. Det var härligt att rektorn som berättade om sitt initiala kaos ville dela med sig av det till sina kollegor på ett opretentiöst sätt och skapa förutsättningar för ett kollegialt samarbete i rektorsgruppen. Precis lika mycket som pedagoger behöver det kollegiala lärande sammanhanget behöver skolledare det också. Både för att det blir roligare att jobba då och för att resultaten blir bättre på kortare tid än om alla skulle köra sitt eget rejs.

Jag är fast övertygad om att rektor eller förskolechef behöver vara kompetent, nyfiken och modig för att driva förändring. Den där IKT-kompetensen kunde vi hjälpa till med och tänker fortsätta under ytterligare en dag. Nyfikenheten och modet kan vi uppmuntra och framförallt hoppas jag att chefernas chef gör det på ett coachande sätt.

Jag hoppas förstås också att jag kommer att stöta på dem alla i sociala medier som vi tipsade om. Gärna på Facebook i olika grupper där generella eller specifika dilemman diskuteras och alldeles väldigt gärna på Twitter. Nästa gång ska vi se till att flera av dem hittar dit och skapar sitt flöde genom att nyfiket pröva sig fram. Förhoppningsvis med ”filterbubblan” så snyggt illustrerat av Eli Pariser i ett TED-talk, i bakhuvudet för att kunna analysera vem som finns i ens eget flöde och varför de finns där. Och kanske till och med vem som borde finnas med ;)?

 

 

Tänk om jag hade vetat…

22 september, 2013

bildJag har ägnat en stor del av helgen åt att läsa in kurslitteratur för den sista delen av ekonomistyrning på rektorsprogrammet. Den här delen består av statskunskap och framför allt hur det kommunala styret är uppbyggt och fungerar. Texterna är knastertorra och rätt så svårsmälta. Men innehållet är riktigt bra och gör att kartbilden har blivit så mycket klarare för mig.

Jag har en bakgrund som skolledare i både fristående och kommunal skola. Senast var jag rektor för en kommunal skola.

Tänk om jag hade vetat mer om hur politik och förvaltning samverkar, eller för all del motverkar varandras intressen. Jag vet inte om det direkt hade påverkat beslut jag fattade, men det hade definitivt minskat antalet myror i huvudet vid flera tillfällen.

Min reflexion efter att ha påbörjat det sista året av rektorsutbildningen är att jag lärt mig mängder av saker som jag väldigt gärna velat vetat och kunnat för längesedan. Även om jag tycker formen för rektorsprogrammet är på tok för konservativ så måste jag säga att innehållet är angeläget och riktigt viktigt, till och med för mig som inte jobbar som rektor just nu, men väl med kommunala såväl som fristående skolor.

Jag tänker slutföra rektorsprogrammet just därför, och också för att jag inte gillar att göra saker halvdant eller ofullständigt. Även om det kostar en och annan helg, men det vet jag ju att det gör för varenda rektor, biträdande rektor och förskolechef också.

Lite damm i manegen

10 september, 2013

Har nog ändå rivit upp lite sågspånsdamm i manegen med mitt senaste inlägg om rektorsprogrammet vid Stockholms Universitet. Såg att det diskuterades på Twitter under #rektorschatt där jag fick medhåll från ett par av de rektorer som också går vid SU. Glädjande nog hade deltagare vid Uppsala Universitet en annan syn på utbildningen. Uppdraget är samma, men formen tydligen väldigt olik, vilket gör att resultatet varierar.  Lika och likvärdigt – där kom det igen…

Här följer en skärmdump från #rektorschatt den 10 september

rektorschatt

Förändringsledning med fokus på IKT efterlyses av @LydiaFolke och jag blir så glad. Glad för att det är precis det vi på Atea sytt ihop tillsammans med vännerna på INDEA för att stötta rektorer i. Det är svårt att driva skolutveckling och att leda som man lär. Vi vågar lova att det går bättre när man haft sällskap med oss under 8 dagar i ett år och fått pröva digitala verktyg, webbaserade resurser, formulera konkreta förändringsstrategier och nätverka med likasinnade.

Om du eller någon du känner skulle vara intresserade så får du gärna läsa mer här. 

Inget skulle vara roligare än att mötas i det sammanhanget.

Rektorsprogrammet – en relik i sin form

8 september, 2013

suI förra veckan var det dags att inleda år 3 av rektorsprogrammet. Det sista året som innehåller en bit statskunskap och resten ledarskap. De tidigare åren har vi läst juridik, myndighetsutövning, ekonomi i form av mål- och resultatstyrning och den pedagogiska strimman.

Vi är organiserade i grupper som från början bestod av 30 skolledare. Vid varje sammankomst finns två sådana grupper på plats – alltså ungefär 60 personer. Kloka, roliga, irriterande, intressanta och spännande personer att lära känna och umgås med i tre år.

På en termin är det i snitt två internat på något konferensställe à två dagar och två seminariedagar på universitetet.

Jag skulle önska att rektorsprogrammet i sin form låg i framkant och gav exempel på metoder som engagerar och inspirerar, men så är det verkligen inte. De oändligt långa föreläsningarna av experter med 80 slides fruktansvärt tråkiga powerpoints med alldeles på tok för mycket text står mig upp i halsen. På den en statskunskapsföreläsning delade föreläsaren ut en enkät på papper. Sån’t man kan ta på. Hur skulle det vara med några webbaserade verktyg för att ge fräscha exempel på hur lätt och elegant det går att göra? Och på så sätt vara ett föredöme och visa skolledare på goda exempel eftersom det definitivt behövs.

Det finns fortfarande deltagare som antecknar på papper och med penna och jag antar att just de också bär runt på en papperskalender. Jag undrar hur de visar att ikt är viktigt när de leder sin personal mot nya sätt att undervisa som inkluderar digital teknik och webbaserade resurser.

Ibland (och rätt sällan) får vi case att jobba med. Det är då det flammar till och blir roligt och intressant. Det är då vi lär av varandra och delar erfarenheter. Det som funkar och det som inte funkar. Innehållet i kurserna har varit riktigt bra och väldigt användbart men det är formen för utbildningen jag verkligen inte gillar. Tänk om vi kunde få använda tiden vi träffas till interaktion med experterna och skolledarkollegorna istället för föreläsningar, när ända merparten ägnar sig åt att mejla och hänga på sociala medier vid de tillfällena.

Den tiden vi ses är ju dyrbar. Många kommer med andan i halsen och har t.ex. elevvårdsfall, tjänsterfördelningar, budget och kvalitetsredovisning att tänka på som är viktigt och ofta bråttom med. Låt föreläsarna (tillika författarna av kurslitteraturen) spela in sina föreläsningar, låt oss se dem i förväg och ägna tiden på internaten och seminarierna åt att samarbeta och lära av varandra.

Snälla Stockholms Universitet – gör rektorsprogrammet till en modern utbildning och låt oss deltagare få ut maximalt av den tid vi lägger ner. För det är mycket och dyrbar tid vi pratar om.

Är du kompis med chefen?

23 augusti, 2013

Ja, det är det säkert många som undrar över. Jag tänkte mest lyfta frågan i kontexten chef-medarbetare och sociala medier. Själv har jag ganska nyligen bytt jobb och således också chef, men det är inte alls första gången jag funderar över saken. Förut var jag skolledare och chef över ganska många. Nu är jag inte chef över någon alls.

Det är rätt intressant att reflektera över arbetsgrupp, individer i den och hur var och en förhåller sig till sociala medier. Med sociala medier menar jag i det här sammanhanget facebook, twitter och instagram.

Relationerna till kollegor är en sak, men relationen till chefen är av en annan sort tycker jag. Det handlar om hänsyn och respekt åt båda håll. Min ståndpunkt som chef har varit att jag inte har medarbetare som vänner på facebook. Inte av någon slags rädsla över vad de skulle kunna ta del av som gäller mig, utan precis tvärt om. Jag har valt att ha det så av hänsyn till dem och till deras privat- och familjeliv. Det finns tillfällen som passsar bättre att dela med sig av med vänner och inte sin rektor. I det ställningstagandet har det varit viktigt för mig att hantera/behandla alla medarbetare på samma sätt. Dessutom har jag varit noga med att kommunicera hur jag resonerar för att undvika missförstånd.

När det gäller twitter har jag tvärtom uppmuntrat twittrande från min personal och har gärna sett att vi ömsesidigt har följts åt. För mig är twitter mer av en professionell kanal och jag försöker twittra mestadels ur ett jobbperspektiv på ett personligt sätt, utan att bli för privat.

Många skolor jobbar tillsammans med elever i sociala forum och det är lika viktigt där för lärare och skolledare att fundera och reflektera över hur de går att använda på bästa sätt. Ett sätt är att jobba med slutna grupper på facebook eftersom man inte behöver vara kompisar om men inte vill.

Jag har full respekt och förståelse för att chefer och medarbetare väljer att agera olika i sociala medier. Det jag vill skicka med är att jag tror att det är viktigt att chefen eller de vuxna i skolan kommunicerar tydligt sin ståndpunkt i frågan till sina medarbetare eller elever.

Ha en fin helg på dig!

bild (5)