Category Archives: #blogg100
hotellmys
Scandic Örebro är inte så mysigt så jag kompenserar med Marcus Samuelssons ”Oui, Chef!” som jag började på i söndags på en soliga klippan i Trälhavet. Skulle hellre vara där och då än nu och här.
Boken är bra och jag kan varmt rekommendera den. Vi kör Atea 48 timmar och jag gör det tillsammans med region mitt här i Örebro. Bra tillfälle att knyta kontakter med andra som jag inte träffat alls eller träffar så ofta. I morgon kör vi sista delen och sen kör jag hemåt igen. Tur som en tok att Micke tar hand om trollen där hemma och fixar matsäckar och sån’t som behövs. Jag tror att dom äter väldigt mycket glass också 😛
95 inlägg i #blogg100 har det blivit i och med dagens.
hysteriska tider
Tänk att allt ska hända i maj, juni och december. I dag var det 50 mil i bil, studentuppvaktning för Daniel och Calles klass som hade vår-show och sjöng och dansade så det stod härliga till.
Det var härligt och roligt. Och svårt att hinna med att vara både härvarande och närvarande.
I morgon bitti är det dags för 25 friska mil innan klockan 8.
Alltså blir det 94:e inlägget i #blogg100 kort precis som natten.
ute är bättre än inne
Med kajaker på biltaket körde vi ungefär 7 minuter till liten sandstrand dä vi lade i kajakerna i glittrande vatten. Det var alldeles för länge sen, men jobb, plugg, fotbollsmatcher och dåligt väder har kommit i vägen. Och kanske det faktum att det också är kul att cykla i skogen och att det är lite mindre stökigt att ta sig ut på hjul än på vatten. Jag njuter ju så hejdlöst av att vara ute. Klippa, stig, vatten, lera – det är bara olika former av glitter.
Paddlade en liten stund, lagom långt för att hitta en solig klippa. Här har jag legat och läst hela dan och blivit bortskämd med äggmackor och espresso. En ånk-familj förgyllde dagen med en fiskeföreställning. där småttingarna försökte jaga mat. Ljuvligt. Och alldeles oslagbart att ha skärgården runt knuten och att få njuta av den i det bästa av sällskap.
Det här var det 93:e inlägget i #blogg100.
underhållning
Jag som inte brukar se på tv nästan alls har betat av två filmer på två dagar. På olika delar av lycklighets-skalan kan man ju säga. I går var det Black Swan som var ett elände av psykotiska ballerinor med prestationsångest som slutade i ond bråd död när Odette tar livet av sig. I dag handlade det om en fullblodshästen Sonya som bröt benet i ett lopp, kom tillbaka till galoppbanan och vann Breeders Cup. Jag grinade två gånger.
Svanarna ackompanjerades av grillad röding och dagens hästhjälte av grillat fiskspett. Så egentligen är väl hjälten Micke som fixade maten 🙂 Grillsäsong får det gärna vara året om och jag klarar mig utmärkt utan att lukta rök.
Det här var det 92:a inlägget i #blogg100 och vi hann faktiskt med att köpa bil i dag också.
jesus
Nu har jag det. Jag ska vara Jesus.
Syrran fyller 50 och har kalas i Oslo om någon månad. Temat är Brasilianskt och jag ska gestalta Guds son som står staty på Corcovado i Rio de Janeiro. Jag har sett honom på riktigt för rätt länge sedan när pappa bodde där och vi kom och hälsade på några veckor i taget.
Det blir perfekt. Ska bara se till att inte glömma vätskesystemet att hänga under klänningen, annars blir det svårt att skåla med armarna utsträckta hela tiden.
I ett allsmäktigt sken jungfruföddes det 91:a inlägget i #blogg100.
en dag för lite
Knepigt det här med fyradagarsvecka. Det är ju lika mycket som ska göras fastän det är en dag för lite att göra det på. Erkänner att jag har svårt att vara ledig ibland. Blir rastlös och har huvudet fullt av jobb ändå. En tur på cykeln i skogen och grillad röding hjälpte en stund.
Det här var det 90:onde inlägget i #blogg100 och det är faktiskt bara 10 st kvar.
onsdagsmys
Minecraft i soffan på en onsdagskväll som känns som fredag. agentagda bygger hus i kvadrater och jagas av zombies. Calle tycker att jag är hopplöst dålig. Det stämmer.
Det här var det 89:onde inlägget i #blogg100
socialt & kollegialt
Har haft en heldag med kollegorna från hela Sverige. Sen middag tillsammans med dem på American Table och det 88:onde inlägget i #blogg100 blir mest pliktskyldigt mellan för- och varmrätt.
det finns hopp för rektorsprogrammet
Jag gjorde mitt sista seminarium på rektorsprogrammet i dag. Jag har ju varit riktigt kritisk till formerna för programmet under de tre åren som gått. Det sista året med ledarskap som tre temauppgifter har varit de bästa när det gäller samarbete och kollegialt lärande. Vi har haft möjlighet att använda oss av modern teknik för att samarbeta i tema-trios och kunnat göra uppgifter tillsammans, vilket vi har kastat oss över i vår trio med stor lust och fröjd.
Möjlighet har vi alltså haft.
Men det har inte varit något krav, eller förväntat arbetssätt. Många grupper har ”samarbetat” genom att dela upp avsnitt mellan varandra, klippt och klistrat som grundskoleelever och presenterat som resultat. Antagligen för att någon, några eller alla i gruppen inte vet hur man skulle kunna arbeta i delade dokument och träfffats i online-möten när det behövts.
Jag, och flera med mig, har påtalat bristen på ikt i rektorsprogrammet vid flera tillfällen och i alla utvärderingar. Det har varit ett svalt, och till och med frostigt intresse för utveckling i den riktningen.
Men nu hörrni. Idag fick jag frågan om jag skulle kunna tänka mig att bidra i utformandet av utbildningens upplägg i den nya upphandlingen som sker. Och det med fokus på ikt. Det är naturligtvis ett sant nöje och jag är nog fortfarande lite chockad över helomvändningen.
Nu ska jag göra mitt allra bästa för att ikt ska bli den hävstång för skolledares lärande som vi vill att det ska vara för pedagoger, och inte minst för våra barn och ungdomar i förskola och skola.
Äntligen. Äntligen verkar det som att det händer. Synd att det har dröjt alldeles för länge. Bra att det finns hopp.
Det här var det mest hoppfulla inlägget om rektorsprogrammet jag skrivit och det 87:e i #blogg100.
#hängmattehäng
En helg med sol och lättja är snart slut.
Lite ogräsrens, fotboll, ute-middag med familj och barnen hemma på Rufsiga Rundan, precis som det ska vara.
Lyckades fånga båda barnen, vid olika tillfällen, på bild i hängmattan. Där har jag hängt rätt mycket och gjort mitt bästa för att schasa bort ett snuv-virus.
Håller på att förbereda seminarium för rektorsprogrammet på universitetet i morgon. Läser andra gruppers texter och syr i hop någonslags presentation till vår egen dragning. Det är det näst sista seminariet, bara ledarskapsdeklarationen kvar i september. Det retar mig lite att examinationen skjöts upp till efter sommaren. Jag hade så gärna velat vara klar i morgon.
Det här var det 86:e inlägget i #blogg100, naturligtvis författat i hängmattan på Rufsiga Rundan, där det nu också finns ett mikro-vattenfall tack vare Micke.
