bulldozer och sax

I vårt delade dokument i tema 3 på rektorsprogrammet arbetas det flitigt just nu. Det går att se tydliga spår när jag öppnar det och ibland är vi där samtidigt alla tre. Det ska snart vara inne och vi har kniven ganska mycket på strupen. I går satt vi tillsammans i en soffa på Rufsiga Rundan och stirrade tillsammans på en stor skärm och diskuterade formuleringar och vägde ord på guldvåg. I morgon kl 16 träffas vi i en Hangout för att göra klart det sista. Vi tenderar att vara ganska försiktiga med att ändra i text och varandras formuleringar i början. Det har gått över nu när klockan är fem i tolv. Nu liknar det mer bulldozer och sax. Det är väl det här med tillit och förtroende som gör att det går bra att jobba så här. Det är det tredje grupparbetet som vi gör tillsammans och vi gör det rasande bra. Vi har hittills alltid varit nöjda med resultatet och förhoppningsvis blir vi nöjda med även det här, även om det nog har varit det svåraste att få ihop med bra kvalitet. Titeln är ”Hur beviljas särskilt stöd ur ett likvärdighetsperspektiv?”. Komplext och intressant. Ingen av oss blir upprörd över att någon stuvar om, ändrar och petar i text, ord och formuleringar. Det dyker upp kommentarer i högerkanten – ”källa saknas”,  ”hänger inte ihop” eller ”jag klistrade in texten om xxx”. Sara är en expert på att hitta värdefulla källor, Pernilla har minne som en häst och kan komma ihåg vad som sades under intervjuerna och jag är språkfascist. Bra grupp med andra ord. Det är tidsslukande och väldigt roligt och lärorikt. Vi har pratat om att ha någon form att litteraturcirkel när vi är klara med rektorsprogrammet i september. Det flyger boktips genom luften när vi träffas och de tar aldrig slut. Att vi dessutom har roligt när vi ses är väl den största anledningen att hänga kvar i någon form. Nu lämnar jag dokumentet för en stund, går ut i finvädret och åker och ser Kråkan spela S:t Erikscupen mot Täby FC. Heja ÅBK Blå! Det här var det 64:e inlägget i #blogg100